Queer?

En reporter på DN, Maciej Zaremba, håller på med en artikelserie som heter "Först kränkt vinner" och som handlar om Lärarhögskolan, och anmälningar om kränkningar. Tesen som drivs är att med hjälp av välvillig lagstiftning anmäler studenter lärare för diskriminering, av andra skäl än att de har blivit diskriminerade. Enligt Maciej riskerar lärare att bli anmälda när de underkänner elever, eller om elever har andra konflikter med dem, och lärare har blivit dömda på vad som verkar vara rätt lösa grunder. I det senaste inslaget i serien driver Maciej rätt hårt med queer-ideologin, eller åtminstone med dess mest fanatiska utövare.

Först kränkt vinner

För några år sedan skulle jag blivit så arg över den här artikeln. Och den är på många sätt rätt dum. Men å andra sidan är det den beskriver rätt dumt det också. Fanatism är aldrig vackert, eller särskilt vettigt, och det är inte bättre bara för att folk är fanatiska om något jag själv tycker är i grunden vettigt. Allting blir fel om man inte kan se nyanser, och människorna bakom.

Det är jobbigare att vara homosexuell än att vara heterosexuell. Det finns en norm som ofta, ofta, ofta gör sig påmind. Många människor har fördomar, och ibland beter sig människor med makt illa mot en för att man avviker, när de borde vara rättvisa och opartiska. Det finns en norm, och det är jobbigt att inte få tillhöra den.

Och det faktiskt sant att det i det ena läget kan vara dumt att problematisera homosexualitet, att alltid beskriva det som något som leder till sjukdom och död, medan det i det andra läget är jobbigt att det aldrig någonsin nämns, så att man tror att man är ensammast i världen. De två sakerna kan vara sanna samtidigt, vilket Maciej ironiserar över i texten. Och det är viktigt hur saker beskrivs i text, särskilt när det står väldigt lite. Om det enda som står om homosexualitet i en bok om sexualitet för högstadiet är att det kan uppstå i fängelser när man bara träffar människor av samma kön, då är det problematiskt. Att påpeka det tycker jag inte är vare sig fanatiskt eller extremt.

Maciej använder dessutom ord som "bokbål" och andra retoriska knep för att framhäva sin poäng, vilket är lite billigt.

Så jag vet inte. Å ena sidan är fanatism aldrig bra, och absolut inte dåligt påläst fanatism... Å andra sidan är journalistisk retorik som driver med utsatta grupper inte så himla lysande det heller.

För övrigt har jag gått upp igen den här veckan. Så nu gnisslar jag tänder, skjuter vågen längst in under byrån, och skiter i det här vägandet några veckor. Det blir nog bra bara det får lite tid på sig. Säger vi.