Nu går det inte att tro att det är något annat än mens längre. Blod när jag torkar mig, molande mensvärk.
Jag har inte riktigt accepterat det ännu. Vi är skitledsna, och brottas med besvikelsen. Det blev inte denna gång, fast vi ville så gärna. Längtan värker, en rent fysisk smärta, i bröstet på mig.
Det känns så otroligt tungt och ledsamt. Jag hoppades så, och trodde på det ett ögonblick. Nu är vi tillbaka i väntans tider igen.
onsdag 1 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så tråkigt att höra! Stor kram till er båda!
Tack! Kramar hjälper! *kram tillbaka*
Skicka en kommentar