Igår var vi båda så trötta och slitna och lessa att vi grälade av bara farten. Tack vare AB lagade vi till slut mat, men vi åt den mer eller mindre i tystnad framför teven, och visste sen inte vad vi skulle göra härnäst. AB frös, jag frös om fötterna, vi ville båda ha thé men orkade inte göra något, och tja, var på gränsen till att börja gräla igen bara för att vi kände oss eländiga.
Då deklarerade jag att jag minsann tänkte göra en kopp thé åt mig i alla fall, och om AB ville kunde han också få en kopp. Hon sade att det ville hon hemskt gärna, och sen sade hon att hon kunde gå ut med hunden på en kvällsprommis under tiden. Medan hon var borta gjorde jag thé och dukade fram pepparkakor och digestivekex med ädelost och havtorns curd vid soffan. Sen satte jag på lite lugn musik, fixade mysig belysning med tända ljus, och tände dessutom ett doftljus. Och så satte jag på mig ett par strumpor. När AB kom tillbaka med lillkillen kröp vi upp i soffan med en filt över oss, jag läste en bok och AB ett seriealbum medan vi drack thé och åt godsaker. Vilde tyckte att vi äntligen hade tagit vårt förnuft till fånga och sov lugnt mellan oss.
Efter en kvart eller så mådde vi äntligen alldeles utmärkt. Efter en halvtimme var théet slut och vi var sömniga, så vi gick och lade oss. Det krävdes så lite för att vända en usel kväll till en riktigt riktigt bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det finns ett talesätt som jag egentligen inte alls håller med om, "att älska någon är att aldrig behöva säga förlåt", men ibland kan man lösa mycket genom att bara låta det vara och hitta på något annat istället, för att visa att man bryr sig om varandra. Som att fixa kvällsfika och gå promenad med hund!
Skicka en kommentar