Ledsen dag

Inatt var Signe vaken mellan halv fyra och fem, och till slut gick jag in och väckte AB och bad om hjälp. Hon tog över, såklart, och Signe somnade tydligen i famnen på henne när hon bar ut henne ur sovrummet. Jag vaknade med huvudvärk som alvedon inte lyckats jaga på flykten, och förutom amningen har svärmor haft Signe hela dagen. Det vill hon visserligen väldigt gärna, och jag har gjort mer eller mindre allvarliga propåer om att ta tillbaka henne, men ärligt talat är jag just nu rätt lättad.

Det är bara det att den lättnaden får mig att känna mig helkass. Hur ska jag lära mig att ta hand om min dotter om jag lämnar bort henne hela tiden? Är det inte just nu, just när det känns jobbigt, som jag borde vara med henne? Hålla henne när hon sover och prata med henne när hon är glad? Så jag inte bara kommer ihåg hur jobbig hon var i natt? Istället kämpar jag inte emot särskilt hårt när svärmor tar henne och smiter upp på övervåningen och datorn istället.

Men imorgon åker vi hem, och två veckor efter det börjar AB jobba. Jag lär få tid ensam med min dotter, om jag säger så. Så kanske ska jag inte ha dåligt samvete över att jag inte rycker barnbarnet ur mormors längtande händer, och kanske inte heller över att jag är ledsen och trött idag, efter att inte ha fått sova på ett par nätter och haft AB borta hela dagarna på älgjakt. Det kanske är okej att det är jobbigt, helt enkelt, och att jag är en ok mamma ändå.

Vi ska ut på restaurang ikväll. Jag hoppas min huvudvärk försvunnit, och att mitt dåliga samvete och tvångsmässiga tankar om att inte vara en tillräckligt bra mamma försvinner samtidigt.

Jag lär nog få tid med Signe. Det kanske är okej att mormor tar henne sista dagen vi är här.

Och ärligt talat, det är inte som att det är dåligt för Signe att ha en tät kontakt med sin mormor. Tvärtom. (Och jag tror mormor gillar det också.)