Lajv vi inte åker på

Just a little lovin är ett lajv i Oslo om ett par veckor vi inte kommer åka på. Heller. Nu är det fullt och bara två veckor kvar, så det är helt kört, men det är inte det som är grejen. Grejen är den att även om nån skulle höra av sig och säga, "Hörrni, vi har fixat roller, resan och kläder åt er, och jo förresten, barnvakt också", så skulle vi ändå inte kunna.

Och jag skulle ju verkligen verkligen vilja. Jättemycket, skulle jag vilja. Lajvet utspelar sig tre på varandra följande 4 juli-fester i New York, 1982-1984, och temat kretsar kring inledningen av AIDS-epidemin. Det är jätteintressant och kommer förmodligen bli riktigt riktigt bra.

Men vi orkar inte. Inte bara orkar inte i betydelsen har absolut inte haft tid att ragga intressanta lajv, göra prylar, prata ihop oss med folk eller ens tänka tanken att försöka. Utan i betydelsen orkar inte ta en roll. Orkar inte känna en massa jobbiga känslor. Orkar inte låtsas vara någon annan för att uppleva en massa häftiga saker.

Mitt hjärta är fullt. Min hjärna är full. Det finns visst inte plats för någon annans livsöde än mitt eget där just nu.

Men det här ska jag på i alla fall. Just nu känns det som att i höst kommer jag vilja lajva...

Kortheter

Signe har varit på lajv, och spelat Signhi Ragnasdotter Köldgrip på segerbankett i Borgevid. Hon skötte sin rolltolkning utmärkt, åt medhavd gröt med träsked och somnade framåt kvällen till skrål och musik. Idag är Signeliten trött och sover mycket, helst på mammas mage.

Hon äter som en häst, eller snarare som en hungrig men mycket liten bebis. Mest gröt, och lite köpepuréer. Egenlagad mat får anstå tills vi har mer tid, och mindre lajv.

Jag är trött. Jobbigt jullov har det varit. Längtar efter vardag.