Begränsa amningen

På sistone har det liksom smugit in ett avstånd mellan mig och Signe, det känns som om jag aldrig är med henne, som om jag hela tiden håller henne på avstånd. Som om jag värjer mig lite, även när vi är tillsammans. Det har gnagt lite i bakhuvudet, och nu har jag plockat fram det och insett att nej, jag vill ju inte amma lika mycket längre. Nu räcker det. Hon känns för stor och jag känner mig nöjd, hon är snart två år nu och jag har ledsnat. Inte helt, det är fortfarande mysigt ganska ofta, men inte tillräckligt ofta. Inte tillräckligt mysigt.

Så idag sade jag att nej, jag vill inte. "Jag vill jättegärna amma på morgonen, och jag vill jättegärna amma på kvällen när du ska sova, men inte på dan. Då vill jag inte. Jag älskar dig, och jag vill jättegärna sitta här med dig i knäet, vi kan kramas och..."

Nej. Inget kramas. Illskrik och tårar och sen bort bort bort med den dumma mamman. "Annan mamma! Annan mamma!". Jag dög inte. Ville jag inte amma ville hon till mamma AB istället.

Det gjorde ont!

Tre gånger hittills idag har det blivit så, och mammahjärtat är små små skärvor. Däremellan är det bra - och bättre än tidigare. Jag tror amningen legat emellan oss, jag tror det tärt på mig att jag inte är bekväm med det längre. Och det är viktigare för mig att vi har en bra relation överlag, än att vi har just en amningsrelation.

Men bläää. Ledsen idag.

Solsken

Det är så häftigt att ha ett stort barn. För Signe är ett stort barn nu. Hon är definitivt ingen bebis längre. Hon kan det här med att gå och springa och klättra nu, hon springer runt runt runt och stampar med fötterna och hoppar och klänger och klättrar, hela hon är ett enda stort spring. Utom när hon vilar, för nu är hon så stor att hon kan slappna av också. Att hon kan sitta en hel lång stund och äta ett äpple och kanske titta på teve och chilla lite och slappna av.

Det är som om hennes cykler har blivit lite lite längre - från 30 sekunder till kanske hela tio minuter. Hon kan ha ro och slappna av och ta det lugnt en stund, och sen kan hon leka djupt koncentrerat och ivrigt en lång stund efter det. Istället för att fara som en tätting från det ena till det andra.

Och hon kan prata! Treordsmeningar, och ett jättestort ordförråd. "Vattenslang!" deklarerade hon häromdan. "Vattna blommor!" Det är så häftigt när hon säger saker jag inte förstår var hon lärt sig. Men nånstans har hon sett en vattenslang, och kommit ihåg det.

Hon är så fin och söt och klok och cool och modig och alldeles fullkomligt bedårande. Det är helt underbart.