tisdag 29 april 2008

Igår var vi 12 mil söderut och tittade på mer valpar. Och bokade en av dem. Den här gången stämde allting, med både uppfödaren och hundarna och timingen. Vi hämtar lille valpen nästa torsdag, och då är han åtta veckor och några dagar gammal.

Han är röd, fuxfärgad, med än så länge hängande öron och han är otroligt söt. Nu måste vi komma på ett namn också.

Några idéer? Det ska vara tvåstavigt, gå att ropa i skogen, och passa en fin, ganska elegant, röd sötnosvalp.

torsdag 24 april 2008

Operation. Och valpar.

AB är min hjälte! Nåja, det är hon ju alltid, men just den här veckan är hon ovanligt hjältig. Hon ringde upprepade gånger till sjukhuset, och nu har vi fått ett preliminärt operationsdatum på 6/5. Det kan såklart ändras, men i alla fall! Jag håller tummarna att det verkligen blir då, samtidigt som det känns ganska läskigt. Jag tycker inte om idén att sövas. Men det är definitivt för en god sak, och helt klart värt det. (Om jag inte dör under narkos. Då var det inte värt det. Men det kommer jag å andra sidan aldrig få reda på i så fall.) (Men AB kommer ju. Stackars stackars henne! Men det kommer inte hända. Är jag nästan säker på.)


Det blev inte liten Xylitol för oss, det kändes inte så där hundra procent rätt till slut. Så ingen liten valp till helgen. Men möjligen en liten valp till valborg eller veckan efter. Vi ska titta på valpar på lördag, och andra valpar på måndag. Och någon av dem tänker vi troligen, om ingenting går väldigt snett, bestämma oss för. Den på måndag verkar mest lovande, seriös och engagerad uppfödare, medan den på lördag mest är ett infall från en annons på blocket. Lite bakvänt att den hamnade först, men inte så mycket att göra åt. Vem vet, det kanske är just de valparna vi inte kan gå hem utan.

Nu ska här i alla fall valpsäkras och valptänkas och valpplaneras. Roligt roligt roligt!

tisdag 22 april 2008

Sjuksköterskestrejk

Sjuksköterskorna strejkar. Vilket innebär att min operation skjuts upp på obestämd framtid. AB jobbar hårt på att få kontakt med sjukhuset och försöka få i alla fall något slags besked, men har inte lyckats hittills. Och hur vi än vrider och vänder på det så kommer den här operationen inte att prioriteras särskilt högt av någon annan än AB och mig, så vi får räkna med att bli drabbade av strejken.

Det gör skitont. Det finns ingenting jag kan göra åt det, så jag försöker låta bli att tänka på det. Men det är klart att det finns där ändå.

Det ironiska är att jag faktiskt hejar på sjuksköterskorna. Men jag önskar ändå att jag kunde få bli opererad snart. Blääää!

Val och beslut

Vi låg vakna en lång stund igår kväll och diskuterade för och emot valpköp. Vi tenderar att ta olika approach till saker, AB och jag, även när vi tycker lika. Det visade sig att vi faktiskt tyckte rätt lika även denna gång, även om det inte syntes på oss eller hördes när vi pratade om det.

Jag upplever att ABs första reaktion på de flesta saker är att ta ett steg tillbaka, rynka på ögonbrynen och se tveksam ut. Hon kastar sig inte in i saker, som regel, och är mycket bättre på att vara tydlig med sin tveksamhet än med sin lust. Jag funkar åt andra hållet - jag verkar ofta glad och på och entusiastisk, även i ett läge när jag också känner mig tveksam. Ibland när vi är tillsammans kan det där bli lite jobbigt - jag känner att jag måste entusiasmera AB, och blir därmed ännu mer "på" även om jag egentligen känner lite allt möjligt, och AB känner att hon måste dämpa mig, även om hon kanske faktiskt också har lust.

Så vi pratade om valpen, och det visade sig att vi kände på ungefär samma sätt även om vi visade olika delar av det.

Ja, det vore underbart att ha en valp. Dvärgpinscher verkar vara en fin ras, och vi kan absolut tänka oss att ha en sådan hund. Om någon satte lille Xylitol på vår trapp skulle vi absolut plocka in honom, och förmodligen leva lyckliga i alla våra dagar. I bland tänker vi alldeles för mycket, och det finns poänger med att vara spontan och agera på saker även om det inte blir precis så som man har tänkt.

Men. Om vi ska ha just lille Xylitol måste vi bestämma oss nu. Eller snarare på onsdag. Han är 9 veckor redan, dvs det är dags för honom att flytta nu. Det blir inte lika bra om vi väntar två veckor och funderar på saken. Och vi hade inte alls tänkt oss att skaffa valp så hastigt. Vi har inte köpt något till valpen, vi har inte löst frågan om elsladdarna, och vad mera är, vi har inte ställt in oss mentalt på att nu blir vi med valp. Fram till nu har det varit en rolig dröm - frågan är om vi är beredda på att det blir verklighet, med så kort varsel?

För vi är båda rädda att det inte ska bli bra. Vi har båda velat ha hund i 20 år. Nu håller vi på och skaffar en, och det känns som ett beslut som bör fattas med omsorg.

Till slut landade vi i ett beslut gällande onsdag, och då började jag gäspa och två minuter senare sov jag, utan att ens ha sagt godnatt.

Beslutet är: Om det känns läskigt, pirrigt, "Ååååhhh, vi skulle faktiskt kunna!!! Iiiihhh!" och vi är alldeles upptrissade inför möjligheten, då ska vi låta bli. Det är inte en bra grund för ett köp, och det är inte en bra sinnesstämning att ta hem en valp i.

Om det däremot, mot all förmodan, känns helt rätt, då gör vi det. Om det känns lugnt och tryggt och säkert, som ett litet, enkelt beslut, utan så mycket att fundera på. Om vi bara känner oss stolta, nöjda och glada, då får vi ta hem lille Xylitol.

Annars väntar vi. Vi har faktiskt inte bråttom. Bara för att det finns en valp till salu behöver inte vi köpa den.

Om det inte känns som att vi måste det, för att vi inte kan åka därifrån utan honom. Men bara då.

måndag 21 april 2008

Xylitol




Igår var vi på en kennel och tittade på dvärgpinschrar. På onsdag ska vi till en annan och titta. Där har de en 9 veckor gammal röd hane, vid namn Xylitol, till salu. Håhå jaja. Undrar hur det skulle kännas att vara valpägare så där till helgen ungefär?

Vi får nog rulla undan den stora vita mattan i så fall. Och säkra elsladdarna. Och skaffa en banankartong, en matskål och lite annat. Och kolla upp försäkringsbolag. Och valpkurser. Och sånt.

Det troliga är väl att det inte blir så. Men bara möjligheten gör mig alldeles pirrig och svettig i händerna.

fredag 18 april 2008

Hund!

Vi har återigen börjat fundera på att skaffa hund. Det är en grej som kommit upp flera gånger förut, vi har pratat om det, om olika raser, om vi har tid, om vi verkligen vill, osv. Vi försökte med en katt en vecka i höstas, med tanken att en katt inte ställer samma krav som en hund, och tar mindre tid. Men den är ju inte heller hälften så rolig. En katt är en katt, och vi är hundmänniskor. Så den bedårande missen fick lämnas vidare till någon som verkligen ville ha en katt, och inte blev besviken när den inte betedde sig som en labradorvalp.

Nu är det inte en labrador vi tänker skaffa heller, även om det väl i grunden ligger en stor kärlek till de stora hundarna; schäfer, rottweiler och sådana kraftpaket. Men de hänger också ihop med drömmen om den stora gården på landet, och så långt har vi inte kommit än. I verkligheten bor vi i en tvåa tre trappor upp mitt i stan, och ska vi alls ha en hund bör det vara en som passar hos oss.

På söndag ska vi åka och hälsa på en kennel i Östhammar som föder upp dvärgpinschrar. Om det verkligen är en sådan vi vill ha vet vi ännu inte, men det verkar vara en ras som kan vara intressant att titta på. Liten ut att se för jädra löjlig ut, och hyfsat energisk och lättlärd. Ju mer vi tittat på hundraser, desto mindre har de blivit - från den önskade rottweilern, till dansk-svensk gårdshund och borderterrier tills vi nu är nere på sådana som väger under 10 kg; dvärgpinscher, engelsk toy terrier, eller kanske en papillon? Fast pappisar ser för fåniga ut, faktiskt.

Nå, hur det än blir får vi gosa med söta hundar på söndag, i alla fall. Det ska bli kul!

fredag 11 april 2008

Hemkomst














Vi kom hem igen sent i onsdags kväll, och nästan genast slog stressen till. Dels har det med att göra att vi var borta i tolv dagar, och nu känner krav på oss att komma ifatt och ta igen det vi missat, ett väldigt reellt krav när det gäller mina studier. Men dels är det också helt enkelt att vi är hemma nu, och vi är sådana. Att vara bortresta och tvungna att leva i nuet var jättenyttigt för oss. Att komma hem och börja oroa oss igen är det inte.

Jag önskar att jag kunde hitta något sätt att vara här och nu, och nöjd och lugn med livet, i min vardag. Istället springer jag runt i cirklar som en halshuggen höna, och stirrar och stirrar och stirrar.

Jag menar, vad händer egentligen om jag inte lyckas med något? Världen går inte under. Men det känns så, och det är så svårt, så svårt att säga nej till saker.

Inte blir det bättre av att vi är lika illa båda tvåa, jag och AB. Ibland trissar vi bara upp varandra, över ingenting.

Nå. Helgen, veckan som kommer, och nästa helg, har vi, på gott och ont, fullbokat. Sen är det slut. Vi har ingått en pakt - inte mer än två planerade aktiviteter per vardagsvecka, inte mer än en inbokad sak per helg. Annars fyller vi varje ledigt ögonblick med planerade saker, som om vi var autistiska dagisbarn som ständigt behövde sysselsättas. Och det, kan jag tala om, är inte vägen till lugn och lycka.

Nu ska jag sitta här hemma och skriva en sak till skolan, till klockan fem, då jag ska fika med en vän. Ikväll ska vi äta tacos, och förhoppningsvis ta det lugnt! Om vi nu kommer ihåg hur man gör.

onsdag 2 april 2008

Skottland!

Efter tre dagar i Edinburgh reste vi med tag till skotska hoglanderna och den lilla staden Pitlochry. AB jobbar, sjalva anledningen till resan, och jag har dagarna for mig sjalv. Det ar lite laskigt att vara ensam i en frammande stad och ett frammande land, men det uppvags av att det ar en sa harlig stad, och ett sa harligt land.

Det enda jag ar ledsen over nar jag ar har ar att jag inte bor har.

Nar jag besokte Aberdeen for ett par ar sedan hade jag samma kansla av att komma hem, av att bli foralskad. Jag antog nastan att den kanslan inte skulle aterkomma, att jag istallet skulle bli besviken av mina hoga forvantningar. Men det ar likadant nu. Det har maste vara en av de underbaraste platserna pa jorden.

Pitlochry ar en liten gra stad, eller by, med stenhus och manga kyrkor langs en liten flod, Tummel. Den ligger mellan hoga kullar, eller laga berg, tackta av hed eller skog. Ett av bergen har lite sno pa toppen. Alla pratar den fantastiska vackra skotska dialekten, och nar vi ar ute och gar pa kvallarna sjunger koltrastar och rodhakar, och alla vi traffar halsar med ett "Hey there" som later som "Hej!".


Jag saknar att inte kunna laga mat, eller ens handla den, eftersom den enda matvaruaffar jag lyckats hitta ar en spritbutik med nagra ledsna bananer och en massa kakor. Men annars ar allting bara bra.