Lättare liv

Det sköna med att vara på jobbet mellan halv nio och halv fem är att jag är mycket mindre trött. Säga vad man vill om praktikplats, det är inte ens hälften så jobbigt som att vara hemma själv med Signe samma tid. Dessutom har jag börjat cykla till och från jobbet, och har en handledare som envisas med att gå i trapporna istället för att ta hissen, så min grundkondis är mycket bättre. Inte har jag ont i ryggen heller. Vardagen är med ens lättare än det varit sen jag blev gravid.

Bra bra!

Idag har jag:

Sovit en hel natt ostört för tredje natten i rad.

Lämnat Signe på dagis utan att hon grät.

Tränat och köpt träningskort.

Lagat god lunch.

Bakat två västerbottenpajer till lördagens knytismiddag som vi ska till.

Sett på när Signe räknade ut att hon kan sätta ihop duplobitar själv (och inte bara beställa hopsättning från mamma) och dra isär dem.

Ätit semla och druckit riktigt kaffe (alltså gjort med vår espressomaskin med skummad mjölk till).

Allt detta är skitbra grejer! Jag mår just nu alldeles utmärkt! (Värt att notera, kan man säga.)

Vintermys

Signe på ABs rygg, hunden framför i spåret, vi två ute på skidor med våra små, på väg nånstans, helst i vinterskogen. Det är magiskt. Lustigt nog var det lika magiskt idag, runt runt i en park mitt i stan, medan skymningen föll och slottet och domkyrkan blev tydligare och tydligare upplysta mot mörk natthimmel. Vilde fick äntligen utlopp för sin draglust, han svepte med matten som höll i kopplet och strävade framåt framåt hela tiden. Nu är han trött och sover, iklädd varm kofta. Signe leker glad på madrassen i vardagsrummet, AB laptopsurfar bredvid, och jag sitter (!) för mig själv (!) med en varm (!) kopp thé och har det bra. Allt som det ska vara.

Vi och dom

Jag gick och tränade idag, fast jag tidigare var så trött att jag skippade den första timmen på dagens föreläsning för att jag inte orkade stiga upp ur soffan. Men framåt kvällen blev jag träningssugen, vilket inte hänt på hela hösten. Det började faktiskt i lördags tror jag, och hänger kvar.

Jag tror det handlar om att jag är kompis med min kropp igen. Det är som när Sverige spelar fotboll: när det blir mål är vi väldigt duktiga, men när det går dåligt är dom urusla. Så länge jag inte blev gravid var jag arg på min kropp, eftersom det var lättare än att känna att det var jag som inte lyckades. Det var inte mig det var fel på - det var min dumma kropp.

Och är den dum mot mig är jag dum mot den.

Ungefär så tror jag att det funkat, och det har lett till att jag varit ointresserad av att träna eller överhuvudtaget ta hand om mig. Nu är kroppen snäll mot mig, och plötsligt är jag hel igen. Och går och tränar.

Hoppas att det håller i sig.

Förkyld

Förkyld! Blä! Jag känner mig som något hundvalpen har släpat in... Det skulle vara lite bättre om vi inte var på ett box-pass i onsdags för första gången sen april, och jag nu har en träningsvärk som inte är av denna världen. Fast den blir förstås inte heller bättre av det onda virus som äter mig.

Det är nog dag fyra på min anti-godis-kampanj, och det går bra än så länge. Just idag ingår honung i théet i min diet av förkylningsskäl, men det räknar jag inte riktigt. Dessutom sade AB att jag fick... :-) Annars går det lättare än väntat, bortsett från att jag varit lite trött och sur de första dagarna. Avtändning, kanske

Naprapatbesök

Jag fick ont i ländryggen i början av veckan, när ABs syster, en utbildad massör, masserade mig. Jag pallade inte att ligga på mage i trekvart, så istället för att vara mjuk och avslappnad efteråt kröp jag upp i soffan med en vetekudde och tyckte lite synd om mig själv Ländryggen har jag haft problem med i flera år, och i höstas gick jag till en naprapat några gånger. Eftersom problemet finns kvar, om än i mindre frekvens, så bokade jag en ny tid den här veckan, och gick dit idag.

Jag gillar naprapaten. Han är duktig, och rolig, och får mig att slappna av. Och besöket fylls av goda råd om träning och stretchning, så jag lär mig en massa nya saker. Det gör rätt ont, en del grejer han gör, och efter en timmes akupunktur, töjning och knäckning av diverse saker är jag rätt mör och lite yrslig. Men jag tror att det hjälper.

Och det var jättekul att gå dit igen nu när det var fyra månader sen sist och jag har tränat en massa mer. Han frågade hur mycket jag har gått ner i vikt, och det var jättekul. Svaret är visserligen någonstans mellan "ingenting" och "vet inte", men jag ser själv att jag ser annorlunda ut. Jag har skippat vågen med flit, och tänkte vänta någon vecka till innan jag väger mig igen, men nånting händer ju med kroppen. Jag hade en helt annan rygg sade han också, vilket också känns bra. Träning funkar! Tjoho!

Men ikväll blir det inget box, det var vi på i onsdags istället. Ikväll blir det tacos och sen rollspel i en skön soffa med goda vänner. Det är också en bra och nyttig sak, fast på ett annat sätt.

Vikt och motion

På ett annat tema så hade jag gått upp i måndags, till min oerhörda frustration. Efter att ha tränat fyra gånger, ätit nyttigt hela veckan, och ätit i alla fall kontrollerat under helgen, så hade jag förväntat mig att tappa en del. Istället hade jag ökat sju hekto.

*mutter* *mutter* *mutter*

Men jag lät mig inte nedslås, utan tänkte "Jag ser ju smalare ut... Hmmm..." och gick och mätte midjemåttet. Det har minskat fyra centimeter på tre veckor, vilket stämmer mycket bättre med min egen uppfattning om vad som hänt.

Så sen läste jag på. Hård styrketräning leder förutom till ökad förbränning också till ökad mängd röda blodkroppar och ökad mängd lagrad glukos, vilket i sin tur innebär högre vikt. Och träningsvärk, vilket jag haft helt otroligt mycket av sen ett vansinnigt box-pass i fredags, innebär att kroppen samlar vatten runt de brustna musklerna, ungefär som om varje liten muskelfiber var lite lite svullen. Vilket också innebär högre vikt.

Så jag gör rätt. Jag har bara chockat min kropp lite. Det verkade konstigt att jag plötsligt skulle ökat ett kg i muskelmassa, då tror jag att jag skulle ha varit något av en body-building-sensation, men de andra förklaringarna tror jag på.

Mängden glukos och blodkroppar kommer säkert ligga kvar där de är, och träningsvärk planerar jag att få igen, men jag tror att om inte allt för länge kommer det att vända, och den ökade förbränningen kommer ta ut sin rätt. Då går jag nog ner, så småningom. Under tiden har jag kul och blir vältränad, och det är inte så dåligt det heller.

Skriver hemtenta...

Trollets mamma skickade en rolig stripp till mig, eller möjligen en sorglig.

Min hemtenta ska vara inne idag kl. 15. Jag har varit rätt produktiv nu på morgonen, men plötsligt tog energin slut. Jag ska nog ersätta den med en macka, när jag bloggat klart.

Igår var jag och AB ute och sprang 5 km, och jag känner mig så otroligt stolt. Jag kan springa en halvmil! För tre år sedan hade det varit omöjligt. Då vägde jag 20 kg mer än nu, och kunde inte springa 50 m utan att kollapsa. Jag är bäst!!

Och bättre ska det bli.