Just a little lovin är ett lajv i Oslo om ett par veckor vi inte kommer åka på. Heller. Nu är det fullt och bara två veckor kvar, så det är helt kört, men det är inte det som är grejen. Grejen är den att även om nån skulle höra av sig och säga, "Hörrni, vi har fixat roller, resan och kläder åt er, och jo förresten, barnvakt också", så skulle vi ändå inte kunna.
Och jag skulle ju verkligen verkligen vilja. Jättemycket, skulle jag vilja. Lajvet utspelar sig tre på varandra följande 4 juli-fester i New York, 1982-1984, och temat kretsar kring inledningen av AIDS-epidemin. Det är jätteintressant och kommer förmodligen bli riktigt riktigt bra.
Men vi orkar inte. Inte bara orkar inte i betydelsen har absolut inte haft tid att ragga intressanta lajv, göra prylar, prata ihop oss med folk eller ens tänka tanken att försöka. Utan i betydelsen orkar inte ta en roll. Orkar inte känna en massa jobbiga känslor. Orkar inte låtsas vara någon annan för att uppleva en massa häftiga saker.
Mitt hjärta är fullt. Min hjärna är full. Det finns visst inte plats för någon annans livsöde än mitt eget där just nu.
Men det här ska jag på i alla fall. Just nu känns det som att i höst kommer jag vilja lajva...
onsdag 29 juni 2011
tisdag 14 juni 2011
Coola saker Signe har lärt sig nyligen:
1) "Min tur!" Det kan man säga när man vill ha något eller göra något som någon annan håller på med. Det är ju lite irriterande att andra också kan säga det, men låt gå då. Ibland slinker det till och med in ett "din tur", men det är mer ovanligt...
2) Leka själv! Många minuter i sträck. Det är helt nytt för vår lilla snutta. Fatta det, alla ni som har barn som kan hänga runt och sysselsätta sig själva någon minut i taget, utan att gnälla eller gråta. Det har Signe inte kunnat förrän nu! Desto större är glädjen. Häromdagen kunde AB dammsuga och jag laga mat, medan Signe helt förnöjt satt och lekte med dammsugarslangen och nåt annat, alldeles på egen hand. I samma rum, givetvis, fortfarande gärna på samma kvadratmeter, men utan ständig mamma-input. Coolt coolt!
3) Leka rollekar! Det började redan för nån månad sen, att hon började natta gosedjur på kuddar och lägga filtar på dem, men nu leker hon fullt ut; Duplodockorna (eller -gubbarna? Dockor eller gubbar?) rider, kör bil och åker och badar. De sitter och äter och går och lägger sig. Nallarna och vovvarna gör också en massa saker, och i förrgår höll hon upp sin vovve mot bilfönstret och skulle visa henom träden. Väldigt coolt, tycker jag, både för att det var en härmning av att jag visade henne träden genom bilfönstret dan innan, och för själva upplyftandet; att hon fattade att vovven inte kunde se träden om hon inte lyfte henom. Att vovven inte ser allt hon ser. Den första spirande mentaliseringen, den första idén om att alla inte tänker som hon och vet allt hon vet. Coolt coolt! (Vilket inte hindrade henne från att bita mig aphårt i handen imorse, gapskratta och envist vägra vare sig blåsa på min hand eller tycka ett dugg synd om mig. Fast jag visade bitmärken och var ledsen. Ingen empati just då - bara maktlysten förtjusning. Jaja. Mammor läker.)
Sötaste bästflickan!
2) Leka själv! Många minuter i sträck. Det är helt nytt för vår lilla snutta. Fatta det, alla ni som har barn som kan hänga runt och sysselsätta sig själva någon minut i taget, utan att gnälla eller gråta. Det har Signe inte kunnat förrän nu! Desto större är glädjen. Häromdagen kunde AB dammsuga och jag laga mat, medan Signe helt förnöjt satt och lekte med dammsugarslangen och nåt annat, alldeles på egen hand. I samma rum, givetvis, fortfarande gärna på samma kvadratmeter, men utan ständig mamma-input. Coolt coolt!
3) Leka rollekar! Det började redan för nån månad sen, att hon började natta gosedjur på kuddar och lägga filtar på dem, men nu leker hon fullt ut; Duplodockorna (eller -gubbarna? Dockor eller gubbar?) rider, kör bil och åker och badar. De sitter och äter och går och lägger sig. Nallarna och vovvarna gör också en massa saker, och i förrgår höll hon upp sin vovve mot bilfönstret och skulle visa henom träden. Väldigt coolt, tycker jag, både för att det var en härmning av att jag visade henne träden genom bilfönstret dan innan, och för själva upplyftandet; att hon fattade att vovven inte kunde se träden om hon inte lyfte henom. Att vovven inte ser allt hon ser. Den första spirande mentaliseringen, den första idén om att alla inte tänker som hon och vet allt hon vet. Coolt coolt! (Vilket inte hindrade henne från att bita mig aphårt i handen imorse, gapskratta och envist vägra vare sig blåsa på min hand eller tycka ett dugg synd om mig. Fast jag visade bitmärken och var ledsen. Ingen empati just då - bara maktlysten förtjusning. Jaja. Mammor läker.)
Sötaste bästflickan!
söndag 12 juni 2011
Tre!
Du lägger oöppnade plåster tillbaka i kartongen, en i taget. "En" deklarerar du när du lägger i det första. "En!" upprepar jag. Du lägger i det andra, och jag väntar, men får bara tystnad, "Två!" säger jag sen. Du lägger i det tredje, och säger "Tre". "Tre!" upprepar jag, och du pysslar vidare med din lek.
"Vår dotter kan räkna till tre!" ropar jag ut till AB i köket. "Jahadu" säger hon. "Nå, om hon kan räkna till tre klossar, då tänker jag bli imponerad." Men det gör du såklart inte - du uppträder inte på beställning. Men du räknade till tre. Så det så!
"Vår dotter kan räkna till tre!" ropar jag ut till AB i köket. "Jahadu" säger hon. "Nå, om hon kan räkna till tre klossar, då tänker jag bli imponerad." Men det gör du såklart inte - du uppträder inte på beställning. Men du räknade till tre. Så det så!
onsdag 8 juni 2011
Tre snabba fakta om vardagslivet
1) Vårt badrum är en utriven sorglig historia, fullständigt naket ner till tegelväggar och cementgolv. Trasig golvvärme ska lagas, men först ska det stå på tork i fyra till sex veckor. Vi är hemlösa, och alternerar mellan min pappas renoveringsobjekt i hemstaden, mina sväföräldrars hus tio mil härifrån, och samma svärföräldrars stuga vid havet(!!) tjugo mil härifrån. Nomadlivet är klart överskattat, säger jag. Säger min fru också, som tar hemlösheten ännu hårdare än mig.
2) 2003 skulle jag ha skrivit en c-uppsats. Hade jag gjort det hade jag kunnat ta ut en fil. kand. Men istället var jag kär och blev vräkt, och kombinationen gjorde att jag flyttade till Stockholm och letade jobb och det blev ingen uppsats. Nu dock, ska det bli en, åtta år senare och med ett helt annat ämne och helt utan handledning. Det blir onekligen spännande när jag väl kommer så långt som till opponering... Just nu ägnar jag mig åt att intervjua vänners bekanta och att skriva blogginlägg istället för att transkribera intervjuerna. Transkribering är inte bara svårt, det är rätt trist också.
3) Vår lilla älskade hund är fortfarande familjehemsplacerad hos svärföräldrarna, men vi har alla planer på att ta hem honom till hösten. När vi har en fungerande bostad och sånt. Det känns rätt skönt att vi faktiskt saknar honom - nu börjar det snart finnas utrymme i livet för en liten kaxig, skällig dvärgpinscherhane igen. Det saknades det, ett tag.
2) 2003 skulle jag ha skrivit en c-uppsats. Hade jag gjort det hade jag kunnat ta ut en fil. kand. Men istället var jag kär och blev vräkt, och kombinationen gjorde att jag flyttade till Stockholm och letade jobb och det blev ingen uppsats. Nu dock, ska det bli en, åtta år senare och med ett helt annat ämne och helt utan handledning. Det blir onekligen spännande när jag väl kommer så långt som till opponering... Just nu ägnar jag mig åt att intervjua vänners bekanta och att skriva blogginlägg istället för att transkribera intervjuerna. Transkribering är inte bara svårt, det är rätt trist också.
3) Vår lilla älskade hund är fortfarande familjehemsplacerad hos svärföräldrarna, men vi har alla planer på att ta hem honom till hösten. När vi har en fungerande bostad och sånt. Det känns rätt skönt att vi faktiskt saknar honom - nu börjar det snart finnas utrymme i livet för en liten kaxig, skällig dvärgpinscherhane igen. Det saknades det, ett tag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)