ABs reaktion kom på SMS efter en kvart eller så, med svaret "Oj! Jag fixar! Puss!". Hon är på väg hem med en arbetskamrat nu, får skjuts till en stad i närheten. Jag vet dock inte när i kväll hon kommer, bara att.
Hon verkar inte dela mina tveksamheter kring huruvida jag ska på tentan imorgon eller ej, utan tog för givet att jag åker dit. Så då gör jag väl det. Jag har pluggat lite halvhjärtat, och känner mig rätt kluven.
Å ena sidan känns det som att jag kan det här och borde kunna få godkänt.
Å andra sidan känns det som att det är ett galet stöddigt antagande med tanke på att jag knappt tentapluggat alls (ett par timmar totalt, kanske) och faktiskt inte har någon vettig kursbok... Alls. Och missat majoriteten av föreläsningarna dessutom. (Jag var ju i Portugal, ju.) Som regel inhämtar jag det mesta av det jag lär mig från föreläsningar och gruppdiskussioner, och kursböcker är ett trevligt tillägg. Men nu har jag ju missat det - hur kan jag då tro att jag kommer att klara mig?
Och alla andra har fyra timmar på sig. (Nio till ett blir ju fyra timmar, inte tre som jag skrev i förra inlägget.) Jag har en och en halv.
Men å tredje sidan kör jag typ aldrig på tentor. Jag har kört på en tenta. Någonsin. Och det var min första termin på universitetet, när jag läste engelska. Det har förekommit omtentor, men alltid planerade, när jag varit tvungen att göra något annat på tentadatumet.
Nå. Jag kanske ska öva på att misslyckas. Jag går dit, skriver så mycket jag hinner, märker vad jag inte kan, och gör om tentan nästa gång. Och när mina prestationsdemoner börjar hojta när det visat sig att jag blev underkänd ska jag säga till dem "En och en halv timme. En och en halv timme istället för fyra." Och då kommer de hålla käften.
Tror jag.
I övrigt har jag tråkigt och vill att AB ska komma hem. Typ nu.
Nu, tack.
onsdag 26 november 2008
Ägglossning igen.
SMS just skickat till min fru som är i Flen för ett jobbmöte, och som beräknas hem imorgon kväll:
"Hej älskling! Ägglossning idag, insemination imorgon kl 11. Snälla, kom hem tills dess? Älskar dig!"
Nu känner jag mig ensam och skakig.
Jag har tenta imorgon mellan nio och ett. Det blir nog en omtenta av den, har jag liksom på känn. Jag har pluggat väldigt lite, och jag tror inte att jag kommer att klara av att skrapa ihop tillräckligt med poäng på en och en halv timme, när tentan är beräknad på tre timmar.
Skitsamma. Om AB kommer hem går jag dit ändå, för då kan hon hämta upp mig. Och förresten, jag har ju körkort numera. Jag kan frakta mig själv även om hon inte kommer hem.
Men jag vill att hon ska komma hem. Jag vill inte göra det här ensam!
Läskigt ju.
Kom hem, älskling. Flen är ett dumt och fånigt ställe.
"Hej älskling! Ägglossning idag, insemination imorgon kl 11. Snälla, kom hem tills dess? Älskar dig!"
Nu känner jag mig ensam och skakig.
Jag har tenta imorgon mellan nio och ett. Det blir nog en omtenta av den, har jag liksom på känn. Jag har pluggat väldigt lite, och jag tror inte att jag kommer att klara av att skrapa ihop tillräckligt med poäng på en och en halv timme, när tentan är beräknad på tre timmar.
Skitsamma. Om AB kommer hem går jag dit ändå, för då kan hon hämta upp mig. Och förresten, jag har ju körkort numera. Jag kan frakta mig själv även om hon inte kommer hem.
Men jag vill att hon ska komma hem. Jag vill inte göra det här ensam!
Läskigt ju.
Kom hem, älskling. Flen är ett dumt och fånigt ställe.
Knäppa drömmar
Galna drömmar, inatt och igår, och igår sov jag dessutom som en stock två timmar mitt på eftermiddagen. Jag vaknade av att AB ringde mig, men i drömmen var vi kvar i Portugal och hon höll just på att köpa hasch åt oss från försäljningsståndet på stranden. Jag var en aning bekymrad och mycket förvånad, men hade inte egentligen några invändningar - i alla fall i drömmen är jag uppenbarligen rätt knarkliberal.
Det var tillåtet att röka hasch där på stranden, men hotellet krävde att man först gjorde sig av med sin rumsnyckel, genom att bryta itu den i foajén. Foajen var därför alldeles rökfylld, fran de sönderbrutna rumsnycklarna, som tydligen började ryka när de gick sönder... Sen ringde AB och väckte mig, och då kände jag mig alldeles krypig och illa till mods. Min pappa var med i drömmen nånstans också, och drömberättelsen hoppade vilt från nutid till dåtid i korta klipp, som en förvirrande film.
Det sista jag drömde innan jag steg upp idag var om hundar på en gräsmatta, kopplade till träd. De hade det bra allihop, utom en tax som hängde upp och ner i sitt koppel någon meter ovanför marken. Vi gick fram för att hjälpa honom ner, men jag var rädd att han skulle vara aggressiv och bitas - så kul kan det ju inte vara att hänga upp och ned. Han var dock snäll och vi trasslade ut hans koppel så att han kom ner på marken igen. Sen vaknade jag.
Konstigt. Och konstigt att jag kommer ihåg drömmarna.
Men jag tänker mycket just nu, det avspeglar sig nog i mina knäppa nattaktiviteter.
Det var tillåtet att röka hasch där på stranden, men hotellet krävde att man först gjorde sig av med sin rumsnyckel, genom att bryta itu den i foajén. Foajen var därför alldeles rökfylld, fran de sönderbrutna rumsnycklarna, som tydligen började ryka när de gick sönder... Sen ringde AB och väckte mig, och då kände jag mig alldeles krypig och illa till mods. Min pappa var med i drömmen nånstans också, och drömberättelsen hoppade vilt från nutid till dåtid i korta klipp, som en förvirrande film.
Det sista jag drömde innan jag steg upp idag var om hundar på en gräsmatta, kopplade till träd. De hade det bra allihop, utom en tax som hängde upp och ner i sitt koppel någon meter ovanför marken. Vi gick fram för att hjälpa honom ner, men jag var rädd att han skulle vara aggressiv och bitas - så kul kan det ju inte vara att hänga upp och ned. Han var dock snäll och vi trasslade ut hans koppel så att han kom ner på marken igen. Sen vaknade jag.
Konstigt. Och konstigt att jag kommer ihåg drömmarna.
Men jag tänker mycket just nu, det avspeglar sig nog i mina knäppa nattaktiviteter.
tisdag 25 november 2008
lördag 22 november 2008
Vad jag vill och vad jag kan
Vi vann inte den konstiga tävlingen, men vi gjorde ett gott försök, och jag höll mig vaken hela natten till långt in på förmiddagen. Nu är det gjort, och det jag framförallt lärt mig är att jag inte behöver göra sånt här.
Jag vet hur jag funkar under press. Jag vet hur jag funkar i grupp. Och oavsett hur roligt det är att träffa nya människor så har jag en väldig massa människor jag redan känner som det också är väldigt roligt att träffa.
Det jag ska våga är inte att säga ja till konstiga utmaningar. Det jag ska våga är att säga nej. Att bara säga ja till saker som faktiskt följer mina, verkliga, riktiga värderingar. Det som jag på riktigt vill, inte det som jag tror att jag borde vilja.
Jag vill inte vara cool och hipp och kontaktsökande. Jag vill vara hemma och umgås med min familj. Jag vill skruva i låste på toalettdörren, sätta in nya glödlampor i hallampan, och julpynta. Jag vill tänka, reflektera och göra mysiga saker.
Från och med nu ska jag fatta beslut som överrenstämmer med mina riktiga värderingar. De där som får mig att må bra.
Och jodå, det var en rolig helg och en rolig tävling. Men i jämförelse med en helg hemma med AB var det som knäckebröd är gott i jämförelse med gräddtårta.
Inte särskilt helt enkelt.
Jag vet hur jag funkar under press. Jag vet hur jag funkar i grupp. Och oavsett hur roligt det är att träffa nya människor så har jag en väldig massa människor jag redan känner som det också är väldigt roligt att träffa.
Det jag ska våga är inte att säga ja till konstiga utmaningar. Det jag ska våga är att säga nej. Att bara säga ja till saker som faktiskt följer mina, verkliga, riktiga värderingar. Det som jag på riktigt vill, inte det som jag tror att jag borde vilja.
Jag vill inte vara cool och hipp och kontaktsökande. Jag vill vara hemma och umgås med min familj. Jag vill skruva i låste på toalettdörren, sätta in nya glödlampor i hallampan, och julpynta. Jag vill tänka, reflektera och göra mysiga saker.
Från och med nu ska jag fatta beslut som överrenstämmer med mina riktiga värderingar. De där som får mig att må bra.
Och jodå, det var en rolig helg och en rolig tävling. Men i jämförelse med en helg hemma med AB var det som knäckebröd är gott i jämförelse med gräddtårta.
Inte särskilt helt enkelt.
söndag 16 november 2008
Ljusglimtar på nätet
Eftersom jag inte kan vara hemma hos min egen, blev jag glad när jag hittade denna webcam som någon förstående människa satt upp för att visa sina söta valpar. Nu blev livet lite roligare. :-)
Puppy cam
Och det är inte bara jag som gillar dem, om man säger som så...
Artikel om valparna
Puppy cam
Och det är inte bara jag som gillar dem, om man säger som så...
Artikel om valparna
lördag 15 november 2008
Deppighet
I vanliga fall brukar jag bara skriva när jag är ledsen, så att alla dagböcker jag har haft på diverse nätforum har bestått av få och spridda inlägg som alla handlar om att det är synd om mig. Jag förefaller vara en väldigt tragisk människa, som dessutom inte skriver särskilt ofta. Sanningen är självklart den att mellan inläggen mår jag helt okej, rentav utmärkt, men då skriver jag inte dagbok.
Tydligen inte så med denna blogg. Jag tror att jag inte skrivit något den här veckan för att jag varit så jädra deppig. Det hänger säkert ihop med att här läser mina riktiga vänner, såna där jag faktiskt känner, medan dagböcker på diverse communitys mest lästs av främlingar eller internet-bekanta jag inte vet hur de ser ut. Men ni som läser det här, ni känner ju mig. De flesta av er känner min fru, vet hur mina föräldrar ser ut, har varit hemma i min lägenhet. Jag är inte ens lite anonym.
På gott och ont. Den här gången har det hämmat mig lite, tror jag.
Nå. Jag mår i alla fall kass. Riktig jädra apkass. Sådär så att jag vaknar på morgonen och faktiskt inte vill vara med längre. Inte alls vill jag det.
Snusa på en söt och god-doftande fru hjälper lite. Bli omhållen av samma fru hjälper rentav mycket, men bara så länge själva omfamningen fortgår. Så fort jag förväntas stå på egna ben i den kalla verkligheten avklingar effekten snabbt och jag är lika eländig som innan.
Bli slickpussad och hoppad på av energisk hundvalp (det är hans vanligaste sätt att visa kärlek/tigga uppmärksamhet) hjälper också lite. Få upp en framtass på varje axel och bli innerligt kindkramad av hundvalpens söta ansikte så att jag nästan får andningssvårigheter och har en hel liten hundkropp tryckt mot bröstet och huvudet hjälper faktiskt nästan lika bra som omfamningar av frun. Men även det bara så länge det varar, och lillvalpis tröttnar snabbt på sådana stillsamman ömhetsbetygelser. Det ska vara lite fart och fläkt på kärleken, verkar han tycka.
Jag vet inte vad min deppighet beror på, exakt. Men det finns ju ett antal tänkbara orsaker. Att jag inte är gravid, inte ens en liten hoppfull aning. Att ABs jobb suger något oerhört, så att hon är stressad och ledsen alldeles för ofta. Att jag har massor att göra i skolan och ligger efterefterefter (känns det som. Hur det är i verkligheten visar sig väl på tentan, antar jag.). Att jag jobbar hela helgen fast jag _inte alls vill_, och att vår lägenhet ser ut som ett (smutsigt) katastrofområde för att vi inte har någon tid hemma tillsammans för att städa den eller laga något som är trasigt. För att jag inte kommer att vara hemma nästa helg heller eftersom jag anmält mig till någon fånig tävling med plugget, som håller på i 24 timmar
(Varför tror jag att jag ska göra sådant för? Jag är inte ung och hipp och tycker det är roligt att nätverka och vara borta hela natten och lära känna nya människor och vara entreprenör och komma med kreativa idéer. Jag är trött och less och dessutom väldigt kär i min familj och har varit alldeles tillräckligt kreativ i mina dar och vill numera tillbringa mina kvällar och helger hemma pysslandes med hemmapysslar-saker. Men jag är dessvärre både lättsuggererad och plikttrogen, så nu är jag anmäld och lär vara med. Men det är inte heller kul.)
Eller så är det bara vädret. Det kan vara det också.
Hursomhelst bär jag runt på en stor tung sten av trötthet och deppighet och villintevillintevillinte.
Jag vill inte.
Bara så att ni vet.
Tydligen inte så med denna blogg. Jag tror att jag inte skrivit något den här veckan för att jag varit så jädra deppig. Det hänger säkert ihop med att här läser mina riktiga vänner, såna där jag faktiskt känner, medan dagböcker på diverse communitys mest lästs av främlingar eller internet-bekanta jag inte vet hur de ser ut. Men ni som läser det här, ni känner ju mig. De flesta av er känner min fru, vet hur mina föräldrar ser ut, har varit hemma i min lägenhet. Jag är inte ens lite anonym.
På gott och ont. Den här gången har det hämmat mig lite, tror jag.
Nå. Jag mår i alla fall kass. Riktig jädra apkass. Sådär så att jag vaknar på morgonen och faktiskt inte vill vara med längre. Inte alls vill jag det.
Snusa på en söt och god-doftande fru hjälper lite. Bli omhållen av samma fru hjälper rentav mycket, men bara så länge själva omfamningen fortgår. Så fort jag förväntas stå på egna ben i den kalla verkligheten avklingar effekten snabbt och jag är lika eländig som innan.
Bli slickpussad och hoppad på av energisk hundvalp (det är hans vanligaste sätt att visa kärlek/tigga uppmärksamhet) hjälper också lite. Få upp en framtass på varje axel och bli innerligt kindkramad av hundvalpens söta ansikte så att jag nästan får andningssvårigheter och har en hel liten hundkropp tryckt mot bröstet och huvudet hjälper faktiskt nästan lika bra som omfamningar av frun. Men även det bara så länge det varar, och lillvalpis tröttnar snabbt på sådana stillsamman ömhetsbetygelser. Det ska vara lite fart och fläkt på kärleken, verkar han tycka.
Jag vet inte vad min deppighet beror på, exakt. Men det finns ju ett antal tänkbara orsaker. Att jag inte är gravid, inte ens en liten hoppfull aning. Att ABs jobb suger något oerhört, så att hon är stressad och ledsen alldeles för ofta. Att jag har massor att göra i skolan och ligger efterefterefter (känns det som. Hur det är i verkligheten visar sig väl på tentan, antar jag.). Att jag jobbar hela helgen fast jag _inte alls vill_, och att vår lägenhet ser ut som ett (smutsigt) katastrofområde för att vi inte har någon tid hemma tillsammans för att städa den eller laga något som är trasigt. För att jag inte kommer att vara hemma nästa helg heller eftersom jag anmält mig till någon fånig tävling med plugget, som håller på i 24 timmar
(Varför tror jag att jag ska göra sådant för? Jag är inte ung och hipp och tycker det är roligt att nätverka och vara borta hela natten och lära känna nya människor och vara entreprenör och komma med kreativa idéer. Jag är trött och less och dessutom väldigt kär i min familj och har varit alldeles tillräckligt kreativ i mina dar och vill numera tillbringa mina kvällar och helger hemma pysslandes med hemmapysslar-saker. Men jag är dessvärre både lättsuggererad och plikttrogen, så nu är jag anmäld och lär vara med. Men det är inte heller kul.)
Eller så är det bara vädret. Det kan vara det också.
Hursomhelst bär jag runt på en stor tung sten av trötthet och deppighet och villintevillintevillinte.
Jag vill inte.
Bara så att ni vet.
tisdag 11 november 2008
Att vara där man är
Det har hjälpt att det varit ok att det är en låg dag idag. Det blir så otroligt mycket lättare när jag låter bli att kämpa emot, och bara låter mig känna det jag känner. Några gånger har jag börjat gråta, en kort, plötslig stund, och det har också varit ok. Men sen har det gått över, inte för att jag gjort något särskilt utan för att, tja, det går över. Känslor som får vara där de är och inte blir bortdrivna brukar liksom växla av sig själva. Det är när de är otillåtna och ovälkomna de stannar kvar och envist dyker upp hela tiden.
Så idag har på många sätt varit en sorglig dag, men jag hade en bra föreläsning, en trevlig hundpromenad, en lång shoppingrunda med AB där vi fullt medvetet trösthandlade och sen såg en glad 40-talsrulle med Nils Poppe och drack öl till - fullt medvetet tröstbeteende igen.
Och det funkar. Om jag får krypa upp nära AB, äta choklad (det blir i praktiken aldrig så mycket choklad - det är mer konceptet som är tröstande) och känna att ja-a, det _är_ synd om mig - då känns det bättre.
Så nu mår jag rätt bra, på det stora hela.
Kanske lite ledsen av och till. Men det gör inte så mycket.
Så idag har på många sätt varit en sorglig dag, men jag hade en bra föreläsning, en trevlig hundpromenad, en lång shoppingrunda med AB där vi fullt medvetet trösthandlade och sen såg en glad 40-talsrulle med Nils Poppe och drack öl till - fullt medvetet tröstbeteende igen.
Och det funkar. Om jag får krypa upp nära AB, äta choklad (det blir i praktiken aldrig så mycket choklad - det är mer konceptet som är tröstande) och känna att ja-a, det _är_ synd om mig - då känns det bättre.
Så nu mår jag rätt bra, på det stora hela.
Kanske lite ledsen av och till. Men det gör inte så mycket.
Inte denna gången
Inatt kom mensen, 15 dagar efter ägglossning. Så så är det med det.
Världen är grå idag, och jag är liten, ynklig och avstängd. Usch.
Jag tror att "usch" täcker in det ganska bra.
Dessutom har jag mensvärk.
Världen är grå idag, och jag är liten, ynklig och avstängd. Usch.
Jag tror att "usch" täcker in det ganska bra.
Dessutom har jag mensvärk.
onsdag 5 november 2008
Världen är räddad (eller går i alla fall inte under imorgon, vad det verkar)
Obama vann valet i USA, och blir nästa amerikanske president. Och vad viktigare är, Obama slog McCain, som _inte_ blir näste amerikanska president.
Det vill säga, världen kommer inte bli omvandlad till ett homofobt, krigshetsande, hatande kaos de närmaste fyra åren, utan kommer förmodligen ticka på ungefär som förut.
Hurra hurra hurra!
Det vill säga, världen kommer inte bli omvandlad till ett homofobt, krigshetsande, hatande kaos de närmaste fyra åren, utan kommer förmodligen ticka på ungefär som förut.
Hurra hurra hurra!
söndag 2 november 2008
Uppkopplad!
Hurra! Helt utan att göra reklam för det, eller ta betalt, så visar det sig att hotellet faktiskt har ett trådlöst nätverk. Inte bara en ensam sunkig dator i ett litet rumt. Så här kommer bilder!
(Och å ä ö, det är grejer det!)
Här är en cool staty i Lissabon - de verkar vara mycket för storvulna skulpturer.
Havet. Havet, havet, havet. Det dånar och brusar oavbrutet, och jag blir lycklig bara av att titta på det.
Det här är vår kvällsutsikt från hotellrummets balkong.
(Och å ä ö, det är grejer det!)
Här är en cool staty i Lissabon - de verkar vara mycket för storvulna skulpturer.
Havet. Havet, havet, havet. Det dånar och brusar oavbrutet, och jag blir lycklig bara av att titta på det.
Det här är vår kvällsutsikt från hotellrummets balkong.
Portugal!!
Om jag kan fa hotellets dator att samarbeta med mn USB-sticka kommer ni att fa se bilder av ett underbart vackert host-Portugal. Tills vidare far ni noja er med en kort rapport om sol, underbar fantastisk sol, danande hav och skriande masar. Vi bor pa ett fantastiskt lyxigt hotell som ligger precis vid havet, i en liten stad som heter Sesimbra och som ligger fyra mil soder om Lissabon. Efter en lang dags resande som borjade vid fyra pa morgonen och dar det mesta gick fel men loste sig anda, sa kom vi hit igar vid femtiden.
Men forst kom inte vart bagage med till Lissabon, utan stannade i Frankfurt utan oss. Och sen gick inte flygbussen alls enligt vagbeskrivningen AB hade fatt, och vi hamnade i helt fel del av Lissabon. Men da fick vi ju se mycket mer, och det var roligt. Dessutom slapp vi ju slapa pa vart bagage, sa det gjorde inte sa mycket. Sa vi at lite sen lunch vid halv fyra, som vi visserligen fick vanta pa i typ en timme innan den kom, men som i gengald var god, och tog sen en taxi till bussen som gick hit. Sa allt gick bra, till slut.
Inatt kom vart bagage, och idag har varit en lugn och harlig dag med sovmorgon och god fisklunch. Vi har strosat runt och fotat byggnader och kommenterat alla hundar vi sett, och nu ar AB pa en workshop. Jag har sovit en stund, tagit ett bad och nu ska jag ga och handla lite frukt och yoghurt att ha i minibaren. Nar AB kommer los igen vid sex ska vi nog ga ner till spa-anlaggningen och kanske trana lite och simma och bada bastu. Sen ar det "Informal gathering" for symposiumdeltagarna, som vi tanker ga pa om vi har lust. Har vi inte det gor vi nagot annat.
Just nu ar livet harligt!
Men forst kom inte vart bagage med till Lissabon, utan stannade i Frankfurt utan oss. Och sen gick inte flygbussen alls enligt vagbeskrivningen AB hade fatt, och vi hamnade i helt fel del av Lissabon. Men da fick vi ju se mycket mer, och det var roligt. Dessutom slapp vi ju slapa pa vart bagage, sa det gjorde inte sa mycket. Sa vi at lite sen lunch vid halv fyra, som vi visserligen fick vanta pa i typ en timme innan den kom, men som i gengald var god, och tog sen en taxi till bussen som gick hit. Sa allt gick bra, till slut.
Inatt kom vart bagage, och idag har varit en lugn och harlig dag med sovmorgon och god fisklunch. Vi har strosat runt och fotat byggnader och kommenterat alla hundar vi sett, och nu ar AB pa en workshop. Jag har sovit en stund, tagit ett bad och nu ska jag ga och handla lite frukt och yoghurt att ha i minibaren. Nar AB kommer los igen vid sex ska vi nog ga ner till spa-anlaggningen och kanske trana lite och simma och bada bastu. Sen ar det "Informal gathering" for symposiumdeltagarna, som vi tanker ga pa om vi har lust. Har vi inte det gor vi nagot annat.
Just nu ar livet harligt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)