Höstplan

Jag funderar ofta på varför vi liksom inte får ihop det. Varför vi inte klarar av att få till en fungerande vardag där vi alla mår bra och inte går på knäna. Varför vi, två vuxna, friska, kompetenta människor, inte kan få vårt liv att funka på ett sätt som inte gör att vi mår skit.

Vi ska jobba på det. Faktum är att vi till och med har en plan. För uppenbarligen behöver vi en.

Så i höst ska AB jobba fyra dagarsvecka, och vara föräldraledig på fredagar. På onsdagar ska hon jobba hemifrån. Jag ska inte jobba alls, utan vara föräldraledig hemma med Signe.

Varannan helg på ett ungefär tänker vi åka till ABs föräldrar, och dra nytta av avlastningen vi får där, och varannan helg tänker vi bjuda in mina föräldrar några timmar så vi får lite egen tid då också. Och tre dagar i veckan ska min pappa ta Signe, så jag kan träna och pyssla med egna projekt några timmar.

Och så ska vi rent allmänt sluta vara så förbannat perfektionistiska och ångestdrivna, och försöka komma ihåg att vi duger och att allt är okej. Så det så.