En del av min höstplan, med det övergripande målet att mammorna inte ska läggas in på psyket, är att bli Skalman. Skalman är min nya förebild. Skalman skiter i om världen går under, och litar kallt på att hans vänner klarar sig själva medan han gör det han behöver göra. När han är klar dyker han upp igen och det går lika bra. Han har fasta tider och rutiner och månar om sig själv och en ordnad tillvaror. Skalman rockar, helt enkelt.
Vi har med framgång Skalmanifierat våra kvällsrutiner. Middag klockan sex, då AB kommer hem. När vi ätit upp och när Signe börjat kasta maten på golvet och ge ifrån sig höga tjut, tar AB över Signe och jag får en halvtimme/trekvart för mig själv. Det är nu, det. Då kan jag bland annat blogga. Och vila.
Sen badar vi alla tre i badkaret. Det tar tid, såklart, men det är så mysigt att göra något roligt alla tre så vi fortsätter med det. Sen har vi lite speciella ritualer för hur vi tar oss ur badet, som bland annat innebär att AB hoppar med Signe upp och ner i vattnet medan jag torkar mig och tar på mig kläder, men så småningom hamnar vi i alla fall i fåtöljen framför teven, Signe och jag. Signe får pyjamas och filt och en flaska välling, och äter omväxlande bröst, välling och tumme tills hon somnar. Vi sätter oss oftast vid halv åtta, och nånstans mellan åtta och halv nio tassar jag in och lägger Signe i spjälisen i hennes rum, som AB då gjort i ordning med nedragna gardiner och uppbäddad säng.
Sen har vi (tack gode gud!) en timme eller så för oss själva, innan AB tar kvällsprommis med hunden, vi käkar lite yoghurt och sen går och lägger oss.
Jag gillar det. Jag gillar att veta exakt vad som kommer att hända när. Jag gillar att Signe brukar somna utan gråt, att vi varvar ner innan läggdags, att vi får en timme tillsammans. Jag hoppas detta håller i sig. Länge.
Skalman! Det är grejen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Skalman är en bra förebild. "Skynda" är det fulaste ord han vet.
Två gånger (vad jag vet) på snart fyrtio år har han ignorerat sin mat-och-sov-klocka. Det är också en klok sak att ta efter, att man kan bryta sina rutiner om det verkligen, verkligen är nödvändigt. Men då måste det vara han själv som anser att det är viktigt. Någon annan skall inte komma och ha åsikter om vad man borde prioritera, tycker jag, om ni i familjen är överens om hur ni vill ha det.
Hillevi Wahl skrev att rutiner under föräldraledigheten var otroligt viktiga (för föräldern!). Om det så var att äta en bit kladdkaka på samma café, så var det rutinen i sig som var grejen. Era kvällsrutiner verkar mycket sunda! Jag skulle vilja ha något sådant, men det funkar helt enkelt inte för oss, med vår kvällspigga tjej. Jag är nämligen inte så sugen på rutinen "lägga mig med barnen klockan åtta och bli klättrad på i två-tre timmar" eller "försöka lägga båda barnen klockan X bara så att de kan komma upp igen några gånger". Vi måste pejla läget kväll för kväll. I tisdags sov bägge två vid åtta, och det var märkligt och ganska skönt, men det berodde på att båda var sjuka...
Skicka en kommentar