På sistone har det liksom smugit in ett avstånd mellan mig och Signe, det känns som om jag aldrig är med henne, som om jag hela tiden håller henne på avstånd. Som om jag värjer mig lite, även när vi är tillsammans. Det har gnagt lite i bakhuvudet, och nu har jag plockat fram det och insett att nej, jag vill ju inte amma lika mycket längre. Nu räcker det. Hon känns för stor och jag känner mig nöjd, hon är snart två år nu och jag har ledsnat. Inte helt, det är fortfarande mysigt ganska ofta, men inte tillräckligt ofta. Inte tillräckligt mysigt.
Så idag sade jag att nej, jag vill inte. "Jag vill jättegärna amma på morgonen, och jag vill jättegärna amma på kvällen när du ska sova, men inte på dan. Då vill jag inte. Jag älskar dig, och jag vill jättegärna sitta här med dig i knäet, vi kan kramas och..."
Nej. Inget kramas. Illskrik och tårar och sen bort bort bort med den dumma mamman. "Annan mamma! Annan mamma!". Jag dög inte. Ville jag inte amma ville hon till mamma AB istället.
Det gjorde ont!
Tre gånger hittills idag har det blivit så, och mammahjärtat är små små skärvor. Däremellan är det bra - och bättre än tidigare. Jag tror amningen legat emellan oss, jag tror det tärt på mig att jag inte är bekväm med det längre. Och det är viktigare för mig att vi har en bra relation överlag, än att vi har just en amningsrelation.
Men bläää. Ledsen idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Inte vara ledsen länge. Det gör ont i magen när de är arga på en...på hela din person... men det är ok. Man får vara arga på varandra...det betyder inte att man inte älskar varandra. Det är en viktig lärdom som kan vara svårt även i vuxna relationer. Och som tur var brukar det ju gå över ganska fort i den där åldern.
Lotten att säga nej till sina barn är otack men nog så viktig emellanåt. Hoppas ni snart blir sams och kan kramas igen.
Tack för fina ord! Det är redan bättre, det gick lättare än jag var rädd för. Och det är klart att hon blir förbannad, det måste hon ju bli och få bli. Men aj vad ont det gör i mammahjärtat.
Men också, vad skönt att kunna få vara med henne utan att jag känner att jag värjer mig hela tiden. Mycket mycket bra grej!
Skicka en kommentar