Signe fylla år!

På lördag fyller Signe år. Det är hon ytterst medveten om, och har pratat om i sisådär... tja nästan två månader. Vi läste "Snurrans födelsedag" som Pixi-bok för henne, på en av våra många långa bilresor i början av sommaren. När jag förklarat konceptet rätt utförligt så blev hon väldigt intresserad, och sen dess har hon pratat väldigt mycket om vad som ska hända på hennes födelsedag.

"Signe fylle ååår!" säger hon och det är ju bara att hålla med, att om si och så länge fyller hon år. "Oliga hatta!" Ja, det är sant, då ska vi ha roliga hattar. "Gröna blå!" Jadå, gröna och blå hattar ska det vara. "'Senter! Många 'senter!" Och jovisst, klart Signe ska få presenter. "Vad vill du ha då, i dina presenter?" frågade jag för ett tag sen. Det blev en lång fundersam tystnad, och sen kom det: "Båt! Segelbåt!" och lite senare: "Snälla gubbar!" Snälla gubbar är för övrigt duplo-gubbar, så det ska vi nog kunna fixa. Det där med båten hoppas jag hon glömmer bort.

"Vad ska vi äta då, på ditt kalas när du fyller år?" "Chips!"

Och en aningen senare: "Glass! Gul glass. Gul pinne!" Så chips och gul pinnglass med gul pinne ska Signe få på sin födelsedag. Och så ska där finnas det nästan viktigaste: "Blonger!" "Kissekattblonger!"

Ballonger kan vi nog lösa, men om det blir katter på dem törs jag inte svara på.

På kalaset, som förutom glass och chips förmodligen bjuder på tårta också, och definitivt ballonger och roliga hattar, kommer: jag och AB. Morfar A, mormor I, morfar J och mormor M. Gudföräldrar K och M. Min bror med fru och lillkusinen, och fruns far som råkar vara på besök den helgen. ABs syster med sambo, men förmodligen utan de enorma hundarna. 13 vuxna och två barn ska vi således utfodra och roa - och då har vi ändå bara bjudit den allra närmaste familjen.

Idag var Signe för övrigt inte längre en påfågel, som hon varit i ett par dar, utan gubben. Lilla gubben. Och det får hon så gärna vara!