Hund och sommarplaner

Jag har haft mens en gång efter operationen, och nu misstänker jag att jag kommer få ägglossning alldeles strax. Vi har bestämt oss för att vänta till hösten med insemination, vilket känns lite konstigt, men helt rätt. Efter att ha väntat och längtat och väntat igen sen i januari (eller egentligen sedan typ 2001) är det lite mysko att bestämma sig för att med flit vänta tre månader till.

Men jag tror att det spelar in att det är tre månader. Inte "sen nån gång" eller om "länge". Utan till hösten. Nu händer det faktiskt, nu är det på gång. Alla undersökningar är gjorda, allt köande är klart - nästa steg är själva befruktningen.

Så då är det kanske inte så konstigt att vi väljer att ta en paus innan vi sätter igång.

Jag har ledigt denna sommar. Eller nåja. Jag håller på med en provöversättning som eventuellt kommer att ge mig jobb när den är färdig, så vi får väl se. Dessutom ska jag ta körkort. Och uppfostra en valpsing. Men jag gör ingenting som ger mig pengar - vi lever på ABs lön och skatteåterbäring. Våra besparingar har vi behändigt låst i långsiktiga fonder, så de kommer vi inte åt även om vi hade velat. Men vi kommer klara oss bra ändå, det är jag rätt säker på. När vi inte gör extravaganta saker som åker till Skottland, köper ny platt-TV eller en rasren hundvalp, så är vi inte särskilt dyra i drift.

Hur som helst så tänker jag ägna sommaren åt mig själv. Viktiga saker som jag behöver göra i mitt liv - som att tänka och skriva. Vila och dra ner på tempot, innan det förmodligen går upp väldigt mycket igen. Jag hoppas komma in på min utbildning igen till hösten, förmodligen gravid och med ett extrajobb. Och därefter kommer vi vara föräldrar, och jag undrar om saker kommer lugna ner sig igen innan pensionen? Nu är det lugnt, i alla fall, och jag ska försöka utnyttja det till att, just det, lugna ner mig.

En hundvalp är en bra hjälp. Vi växlar mellan att vara oerhört stolta och känna oss som världens bästa hundägare och att vara helt desperata och frustrerade, känna oss misslyckade och vilja slänga ut den lilla råttan genom fönstret. Vilket det blir beror alldeles på situationen.

Vi gick på stan en sväng över lunch igår, och åt sallad på en uteservering. Medan vi åt låg Vilde på min tröja bredvid våra stolar. Vi höll kopplet kort och gav honom lite mat precis framför nosen på honom, och han nöjde sig med det. Efter en stund lade han sig ner, och efter ytterligare en liten stund somnade han. Medan det gick massor med folk fram och tillbaka framför honom, det var en hel mängd andra fullsatta bord runtomkring, inklusive ett med en barnfamilj med barnvagn precis bredvid honom. Familjen som hade barnvagnen reste sig dessutom halvvägs igenom vår måltid och drog iväg med vagnen, tio centimeter framför hans nos där han låg. Han tittade intresserat och uppmärksamt utan att röra en fena, och sedan lade han sig tillrätta igen.

Jag blev så rörd att jag fick tårar i ögonen. För mig är det ett kvitto på att han litar på oss och accepterar vårt ledarskap. Om vi säger att något är lugnt, då är det lugnt, verkar han tänka, och lägger sig ner och sover. Dessutom verkar hans tidigare rädsla för främlingar helt ha gått över, vilket är helt fantastiskt. Inget skällande, hoppande hysteriskt beteende - bara lugn och acceptans. Otroligt bra!

Men vi har förlorat slaget om sängen. Inatt var första natten vi bestämde oss för att ge upp. Vår sömn har blivit avbruten tre fyra gången varje natt sedan han flyttade in av att han vaknar och vill komma upp till oss, och AB börjar bli seriöst less på det. Hon har mycket svårare att somna om än jag, och är mycket mer lättväckt, och valpen sover i sin korg på hennes sida av sängen. Nu börjar sömnbristen märkas. Vi började spekulera i om det inte faktiskt vore enklare att bara låta honom smyga upp och låta honom vara. Det var det - inatt. Men när vi på morgonen försökte lägga oss tillbaka i sängen och gosa lite var det helt omöjligt att få honom att förstå att han inte skulle hoppa upp till oss - all vår gostid gick åt till att putta ner hunden från sängen.

Kampen går vidare.

Nästa strategi är att lära in ett alternativt beteende - just nu klickertränar jag honom att sätta sig i korgen när jag är i sängen. Förhoppningsvis är det rätt väg att gå. Annars får vi börja ta sömnpiller - eller ge dem till honom.