Sammanfattning 2011

2011 började spännande, med förskoleplats på stor kommunal förskola och långsam inskolning. Stora förskolan visade sig ha fina lilla avdelningen, snälla pedagogerna och häftiga gården så det gick bra till slut. Jag kände mig lite fånig framåt tredje inskolningsveckan när jag var den ende föräldern som hängde i lokalerna, men ungefär då släppte proppen och Signe slutade bry sig om huruvida jag gick därifrån eller ej. Sen dess har det varit nästan bara bra att lämna på förskolan. AB jobbade 80 procent och mina föräldrar turades om att hämta tre dar i veckan, så förskoledagarna var korta hela våren.

Nästa häftiga grej var att jag gjorde praktik, på en praktikplats som i sista stund meddelade att jag inte kunde komma på grund av "kriser på arbetsplatsen" men som till slut knödde in mig ändå, och jag hade jätteroligt i tio veckor.

Sen började sommarlovet, och vi skulle ha det lugnt och skönt och långledigt, vilket saboterades av badrumsrenoveringen som började 9e maj och skulle pågå 4-6 veckor ("Varför ska det ta så lång tid för?" undrade vänner och släktingar) men som drog ut på tiden när vattenläcka upptäcktes och inte blev klar förrän fyra månader senare. Sommaren tillbringades i kappsäck, och vi växlade boende mellan min pappas renoveringsobjekt och ABs familjs villa och sommarstuga. En egen bilsemester hann vi med också, till Västervik och Kolmården, och under de långa bilresorna lärde sig Signe lägga tolvbitarspussel och förstod vad ett födelsedagskalas var och att det var en grej hon skulle ha.

Det hade hon också, med många gäster och presenter och massor med glass och ballonger. "Alla blonger mina!" tyckte kalasbarnet, och det var ju sant.

Sen började hösten och förskola och plugg för min del, i ny klass och för första gången som småbarnsförälder, i alla fall för första gången sådär riktigt ordentligt. Det har gått hyfsat hittills.

Men i november fick jag lunginflammationen från helvetet och var däckad i tre veckor, vilket sabbade planeringen lite. Sen fick Signe öroninflammation i nästan två veckor, och vid det här laget är vi alla lite lessa på sjukligheter.

Signe har under året lärt sig prata, och pratar numera hela långa meningar, med jag och mig på rätt ställen och vi är dagligen oerhört imponerade och omåttligt roade av att prata med henne och lyssna på henne. Det är hur roligt som helst.

Och jo förresten, under våren och sommaren och hösten började jag pyssla med c-uppsatsen i Socialpsykologi jag borde ha skrivit 2003. Åtta år senare satte jag alltså i gång med att intervjua nio personer en timme vardera och läsa komplicerade böcker om socialkonstruktivism och genus. Den är nu färdigskriven och inlämnad och ska opponeras på på onsdag, men eftersom ingen människa på institutionen har läst den eller ens hört ett ljud om den förrän nu så vete tusan hur det kommer gå. Går det bra blir jag äntligen av med en åtta år gammal surdeg, och får en fil. kand. på köpet. Går det dåligt får jag feedback och en chans att göra om det som behövs under våren. Tumhållning mottages tacksamt!

Och nu är året slut, och jag hoppas på ett något lugnare och mindre dramatiskt 2012. Ser fram emot det!