Signeliten uppskattar inte förändring. Nya leksaker, nya smaker, nya roliga sånger, sånt är bara bra. Men att åka hem efter en vecka hos svärföräldrarna, och plötsligt finns där ingen mormor, ingen hund, inte samma hus, inte samma lukter, helt nya ljud och helt andra saker - det är aldrig poppis. Då sover hon dåligt första natten och är alldeles extra sällskaplig ett tag.
Idag har hon enligt AB varit på ett mycket tjurigt humör, och när jag kom hem från praktiken, en timme tidigare än vanligt, möttes jag av besynnerliga skrattljud som övergick i hysterisk gråt. Hon grät i min famn i tio minuter, och sen var vi vänner igen. Men det där med ammande mamma som är borta halva dan var inte alls okej idag, tydligen. Skönt att jag är hemma imorgon!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar