Signe ligger vid mina fötter och river ut och sönder papperna från skrivaren. Det får hon så gärna, så länge hon är nöjd. Hon har just vaknat från sin lunch-lur, och vill nog ha lunch strax.
Hon äter rätt ofta, snuttan. Jag räknade efter nån gång, och kom fram till att dagarna jag är på praktiken så ammar hon på morgonen, på lunchen, när jag kommer hem, innan hon ska somna och ett par, tre gånger på natten. Ibland nån extra gång under kvällen också, innan sovdags. Så en sju, åtta gånger per dygn. Och så äter hon vid bordet med oss varje gång vi äter, så det blir grötfrukost, förmiddagsfika med fruktpuré, lunch, eftermiddagsfika, middag och rätt ofta kvällsfika också. Så en fem sex gånger. Det betyder att hon äter sammanlagt nånstans mellan 12 och 14 gånger på dygn, det vill säga nånstans mellan var 90:e minut och varannan timme. Precis som när hon var nyfödd, med andra ord. Det är lite roligt, på något sätt.
Tack och lov så äter hon ju inte längre sina måltider jämnt utspridda över dygnet, utan sover en ganska ordentlig snutt särskilt i början av natten. Sömnkvaliteten efter fyra på morgonen brukar vara sisådär, men mellan åtta och tolv sussar hon oftast som en stock.
Hursom så verkar hon klara av min bortavaro rätt okej den här veckan. Inga hysteriska gråtutbrott, och hon verkar varken svälta eller törsta. Men hon blir glad och definitivt angelägen när jag väl kommer hem på eftermiddagen, och när vi ses på lunchen. Det känns ändå lite bra, på något sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar