Tillbakablick.

Jag läste just igenom min egen blogg. Det är möjligen lite ego. Eller ett tecken på att jag är förkyld och ganska uttråkad och mest vill sitta i soffan. Hursom så kom jag ända tillbaka till februari förra året.

Den första reflektionen var att det var rätt bra jädra synd om oss. Jag började gråta rätt snabbt, och fortsatte med det ända tills jag kom till våren. I våras var jag tydligen inte lika deppad, vad det verkar.

Den andra reflektionen var nog att jag skriver helt okej. Jag har annars mest tänkt om den här bloggen att jag verkligen inte anstränger mig och att jag inte skriver så där fint och roligt och genomtänkt och tja, bra, som alla andra. Men uppenbarligen var det både rörande och lättläst. I alla fall för mig själv, som kommer ihåg allt jag skriver om.

Och den tredje reflektionen var shit, vad mycket jag inte skriver om. Massor massor med händelser och planer och tankar och principer och grejer som aldrig nått bloggen. Såklart. Om jag skrev allting här skulle jag ju inte ha tid att leva. Och också, väldigt tydligt, att när det krisar mellan mig och AB så skriver jag ingenting. För att jag inte är bekväm med att skriva om henne på det sättet här. Så när det varit tyst på bloggen har vi antingen haft världens äktenskapskris, eller så har jag mått utmärkt och varit upptagen med att leva och må bra. Det är nog ungefär fifty/fifty hittills, tror jag.

Det kändes rätt bra att läsa den, i alla fall. Och det kändes jättejättebra att läsa alla snälla, varma, stöttande och tankeväckande kommentarer jag fått hela tiden. Det hade jag också liksom missat. Att jag ju jätteofta får väldigt fina kommentarer. Det gjorde mig glad att återupptäcka.