Vildenytt

Idag är jag en stolt hundägare. Med hjälp av en klicker och en massa ostbågar har Vilde lärt sig "sitt" på kommando. Kommer när man ropar gör han redan, men nu börjar han kunna faktiska kommandon också, inte bara att han reagerar om man ropar roliga saker till honom. Det är så häftigt! Han lär sig saker!

Vi var ute och gick en lång promenad alldeles nyss, och han travade så snällt bredvid oss utan koppel hela tiden, förbi motorcrosscyklar, bilar, människor och andra hundar. Han nosar lite och tittar sig omkring, men springer inte mer än två meter bort så länge vi rör oss. Stannar vi utforskar han lite vidare omkring, men håller koll på oss hela tiden. Det är otroligt skönt.

En moped körde förbi oss, och han jagade faktiskt efter den ett par meter. Jag ropade hans namn, och då tvärvände han mitt i språnget och sprang till mig istället. Han är så otroligt härlig, vår lilla hund.

Senare på en annan äng ropade jag på honom, och han sprang direkt till mig. Sen sa jag "sitt" och han satte sig. Omedelbart, och på en helt ny plats där vi inte övat. Han är inte längre en liten plutt - han börjar likna en riktig hund. Han kan följa kommandon, vila vid våra fötter, gå fint med och utan koppel, äta utan att bli trugad, en massa saker han inte kunde för en vecka sedan. Det är helt fantastiskt roligt att få se honom växa upp. Han är ju bara lite drygt nio veckor ännu.

Dessutom börjar han högljutt, långsamt och motvilligt lära sig att åka bil. Han tjuter hjärtskärande, men mindre och mindre för varje gång. När vi åkte sista vändan idag hade han varit tyst nästan hela färden, och när vi stannade bilen och stängde av motorn hörde vi ett mycket tillfredsställande ljud från buren i bakluckan där han satt - det lilla kvävda gnället han avger när han gäspar precis efter att han vaknat. Yes! Han somnade.

Han är faktiskt väldigt väldigt söt. Kolla in Nickan på nätet här bredvid för fina bilder efter besök hos dem igår.