Vätskebrist var ordet, sa Bill...

Det är så svårt att ta hand om sig själv. Det är så svårt att komma ihåg att sätta syrgasmasken på sig själv först, innan man hjälper någon annan. För åtta dar sen kraschade min mage. Stressmage, eller kanske något virus. Sen har den inte blivit bra. Och jag har bara bitit ihop och kämpat på, försökt tänka på annat och hoppats att det skulle försvinna av sig självt. Igår och i förrgår och dagen innan dess började jag må riktigt riktigt dåligt. Trött, illamående, och en allmän känsla av att vara riktigt sjuk. Otäckt, var det.

Igår var vi på barnspecialistmottagningen med Signe från elva till halv tre, pratade med läkare och tog blodprov, och när vi till sist var klara släppte AB av mig på vår vårdcentral, och jag fick prata med sköterska. Som sade något jag kunde ha räknat ut alldeles själv - om man går på toa hela tiden och förlorar vätska är det viktigt att dricka mycket. Och gör man inte det får man vätskebrist och blir urlakad. Så så var det. Det var förklaringen till att jag kände mig så fruktansvärt sjuk.

Nu äter jag fem olika mediciner, varav en är vätskeersättning, och börjar må lite bättre. Inte bra, men bättre. Jag försöker vila så mycket jag bara kan, och hittills går det bra. AB har migrän, stackarn, men är en hjälte och tar Signe en massa. Och den riktiga hjälten är ABs mamma, som tar Signe på natten och lagar all mat och rent allmänt är fullständigt makalös.

Och till skillnad från förra helgen slappnar jag faktiskt av. Jag tror det handlar om att jag insett att jag blev sjuk, på riktigt, och att jag måste vila. Att det inte handlar om ett karaktärsfel, att jag inte kan rycka upp mig, att det faktiskt finns en reell gräns för hur mycket jag orkar. Om jag inte vilar och tar hand om mig själv nu så kommer jag ramla ihop och inte kunna resa mig på ett tag - det var inte mycket kvar av mig i förrgår. Jag ville lägga mig klockan sju på kvällen, och då kändes det som mitt i natten för mig. Jag var så trött och borta. Så ska det inte vara, jag är inte till någon nytta och jag mår jättedåligt.

Så nu vilar jag, och jobbar på det här med att ha långtråkigt. Jag ska vara Signes mamma hela livet - ingen tjänar på att jag sliter ut mig så här tidigt...