Mamma mamma barn

En fin dansk dokumentär gick igår, om lesbiska par som skaffar barn. De visade lite om Stork-kliniken, och så fick man följa två par, ett där de redan hade fyra barn på en stor gård på landet (jag vill också ha en stor gård med hundar och höns och en söt shetlandsponny för mina barn att rida på!) och ett annat par som precis väntade på sitt första barn.

Jag vill ha barn!!!! Nuuuuu!!!

De pratade mycket om huruvida de gjorde rätt eller fel, om barnen blir mobbade, och om hur man ska förklara att det inte finns någon pappa. Jag förstår dem, vi pratar också en massa om det. Men, precis som en av kvinnorna sa "en tjej i min klass blev mobbad för att hon alltid hade med sig äggsmörgåsar". Att leva i en ovanlig familj betyder inte att man måste bli retad - och tänk om bara de som var "normala" fick skaffa barn. Vad vore det för samhälle?

Paret som precis skaffade barn fick träffa Nina Stork, som driver kliniken där de inseminerade, och de pratade om vad man ska berätta för barnet när det undrar. "Sanningen", sade hon, "det blir bara problem om föräldrarna tycker det är ett problem, skäms eller har dåligt samvete." Det tror jag också på, och där oroar jag mig inte.

Jag berättade för min mamma igår också, om att vi hade ringt och gick och väntade på en tid. Hon blev glad, vilket gjorde mig glad. Jag vill att mina föräldrar ska bli glada vid tanken på barnbarn - jag vill ha med dem hela vägen, och att de ska finnas där och hjälpa oss. Och så tror jag att det kommer att bli.

Om bara vi lyckas med den där första svåra biten - att skaffa själva barnbarnet...