Pilgrim

Vi vandrade till kyrkan vi gifte oss i, idag på morgonen. AB väckte mig med ett stort glatt leende klockan nio, vilket är ett underbart sätt att vakna. Solen lyste, och det var extra tur, för vi hade tänkt gå oavsett vädret. Nu fick vi underbar vintersol på vår promenad.

För en gång skull hade vi lite mynt på oss när vi väl var vid kyrkan, och kunde tända varsitt ljus. Det kändes bra. Ingen av oss är helt säkra på vår tro eller livsåskådning, men vi har ungefär samma nivå av "kanske". Och att tända ett ljus i en stenkyrka från 1100-talet och tänka vackra tankar några ögonblick, det kändes helt rätt.

Vi pratade mycket på vägen, om hur vi vill uppfostra våra barn (när vi får dem), och om de kommer sakna sitt biologiska ursprung. Jag tror inte det, men det är kanske lätt för mig att säga - det är jag som kommer bära barnet. ABs position är såklart svårare, och hon oroar sig också mer. Men jag tror att det löser sig.

Hela utflykten, med lunch- och kaffepauser, tog fyra timmar. Nu är vi rätt slut, men håller ändå på med att tvätta, städa och ska strax åka och handla. Oerhört ambitiösa människor, är vi. På gott och ont.