tisdag 12 augusti 2008

Hösten?

Vi hade vänner här på middag i lördags, vilket var mycket trevligt. Nånstans halvvägs igenom middagen och efter lagom mycket vin konstaderade jag med glatt humör att: "Jag har ingen aning om vad jag ska göra i höst, jag hänger helt löst, och det konstiga är att det inte stör mig särskilt mycket. Det känns som om det kommer lösa sig, hur det än blir." Det var sant när jag sade det, men det har gått över nu.

Det har slutligen sjunkit in att sommaren är över nu. Det är i mitten av augusti, snart är hösten här, och alla andra är på väg tillbaka till sina jobb eller studier. Om bara några veckor kommer ingen annan att hasa omkring hemma utan något särskilt att göra, och jag kan inte längre gömma mig bakom en känsla av semester och ledighet. Jag har ingenting att göra, och alla andra börjar jobba nu. Nu stör det mig.

Jag har skickat ett mail till den som är ansvarig för intagningen på psykologprogrammet och frågat hur det blir i höst. Jag skickade ett i juni också utan att få svar, men jag skyller det på semestern. Jag hoppas verkligen han svarar på det här - jag är rätt säker på att jag mailar rätt person, men det kan ju ha hänt något sen vi pratades vid för ett halvår sedan. Jag hoppas att han kommer ihåg mig. Jag hoppas att jag kommer in.

Jag har sökt lite jobb, jag fick äntligen iväg en provöversättning jag jobbat med, och jag sökte ett jobb som personlig assistent. Det var redan tillsatt, men de behövde timvikarier och skulle höra av sig i september om de tyckte att min ansökan var intressant. Men jag borde söka mer jobb.

Jag har nog aldrig varit så här lite anknuten till något annat förut. Inget jobb, inga studier - jättekonstigt. Jag vet inte om jag kommer gå på CSN i höst, eller jobba, eller helt enkelt inte få in några pengar. Det känns konstigt. Konstigt och lite oroligt.

Men inte helt förskräckligt. För jo, jag tror nog att det kommer att lösa sig. Och jag har ett bra liv tills det gör det.

Nu ska jag sluta skriva blogg och börja skriva annat. För jo, ett sånt projekt har jag ju faktiskt. Om ingen vill anställa mig kan jag i alla fall skriva.

3 kommentarer:

Alfa sa...

Ha förtröstan! Efter september är jag fri och ledig som en fågel...och går gärna skogsprommenader med hund och pratar i timmar om mammamagar och småbäbisar!

Kaxiga mamman sa...

Jag är ju också hemma och skulle uppskatta vuxet sällskap!

C sa...

Åh, vad trevligt! Det är skönt att det är fler än jag som är hemma.