Min storebror gifte sig i helgen, ett stort kyrkbröllop med vitklädd brud i Hälsingland. Det var otroligt att se honom så glad och lycklig, och de verkar väldigt kära.
Det var litet jobbigt att det var en otroligt heteronormativ föreställning. Prästen pratade mycket om "man och kvinna skapade till Guds avbild" osv, och det dök upp i psalmer och bibelord. Ju längre ceremonin fortled desto mer alienerad och marginaliserad kände jag mig, och jag märkte att AB kände samma sak bredvid mig. Det spelade säkert in att vi inte kände någon där utom mina föräldrar och lite släktingar - vi kände oss helt enkelt väldigt ensamma. Sen blev vi uppdelade under middagen, och det kändes också rätt konstigt. Det är helt enkelt svårt i sammanhang som helt och hållet bygger på heteronormen, och vi sticker ut som bara den.
Det var ändå en rätt rolig fest på många sätt, och jag fick dansa med både mamma och pappa, vilket var jättekul. Pappa kan bugga! Tjoho! Och, som sagt, det var kul att se brorsan så lycklig.
Dessutom, och vad viktigare är, jag har kommit in på psykologlinjen. Äntligen! De ringde igår precis innan jag skulle in på en körlektion, och sa att det finns plats åt mig på termin 4. Hurra hurra hurra! Nu ska jag bli psykologstudent igen, och det känns både bra och konstigt. Mysko hur livet vänder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Grattis, så roligt att du kom in!
Hoppas att du/ni ändå har tid att ses, vi kommer hem imorgon.
Hoppas det går bra att ensamhetsträna vovven, eller har ni hittat någon som kan se efter honom när du är i skolan?
Vad kul med skolan! När börjar du?
Jag börjar 1 september, så om två veckor. Vovven verkar mer och mer ok med att vara ensam, så vår plan A är att han ska vara hemma själv när jag är i skolan och AB inte är hemma. Ska jag vara borta länge någon dag får nog AB ta med honom till jobbet.
Skicka en kommentar