"Är det oförskämt att fråga hur magen mår?" frågade en kursare mig idag. Jag försäkrade att nej, det var helt i sin ordning, coh magen mådde alldeles utmärkt. Det gör den också, så till vida att jag tror att knyttet därinne lever och mår bra. Inget tyder på motsatsen, så jag tänker fortsätta att tro det.
Den 25 mars har vi fått tid för ultraljudsundersökning, så då får vi se om det faktiskt finns något därinne fortfarande, eller om jag bara är ovanligt tjock och har dålig kondis... Ibland har jag lust att ta ett till graviditetsprov, bara för att se om det fortfarande visar plus. Det känns rätt osannolikt att det finns en bebis i min mage - även om vi ju faktiskt redan fått se den en gång.
Annars tycker jag att det är rätt jobbigt att må som jag mår, jag väger mer och har dålig kondis. Det påminner mig om hur jag mådde för några år sedan, då mitt liv på många sätt var väldigt väldigt jobbigt. Då hade jag ungefär så här dålig kondition och vägde ännu mer, men inte för att jag var gravid. Utan bara för att jag var superstressad, jobbade natt, levde i ett väldigt olyckligt förhållande och mest åt pizza. Och förutom övervikt och hög puls hade jag kronisk magkatarr, kronisk smärta i ländryggen, jätteofta ont i huvudet och mådde helt enkelt kasst. Riktigt riktigt jävla kasst.
Jag tror att mina graviditetssymptom påminner mig om den tiden, och att det är ett av skälen till att jag tycker det är så jobbigt. Förra gången jag mådde så här hade jag ont överallt och var djupt olycklig. Det är svårt för mig att komma ihåg att det inte är samma sak nu - nu mår jag så här för att min kropp tillverkar en bebis. Inte för att jag lever ett destruktivt liv. Stor skillnad.
Det är bara det att det känns likadant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej! Du får försöka påminna dig själv om att även om det känns på ett liknande sätt så är det helt olika situationer. Men jag känner igen det där, fast när det gäller en annan situation. Och det är att när jag är trött så får jag liknande symtom som när jag varit deprimerad. Vilket leder till att jag blir väldigt deppig och rädd att jag ska bli sjuk igen. Men jag har fått jobbat mycket med att påminna mig själv om att det bara är symtomen som påminner om varandra men att det är helt olika saker. Det är normalt att vara trött. Jag kommer inte att bli sjuk för att jag är trött. Och för dig gäller att påminna dig om precis det du gör i ditt inlägg, att det här är nåt helt annat. Du är gravid! Inte deppig och olycklig.
Stor kram till dig och hoppas att du kan känna mer och mer att det gravid du är, vilket ju är helt fantastiskt!!!
Håller med Längtan. Rensa huvudet. Gå igenom allt elände som fick dig att må så här sist, och ersätt det med glädje över hur fantastiskt ditt liv är nu i jämförelse. Låt inte kroppen lura huvudet!
Hej C!
Såg din undran, och jag tror inte ni behöver oroa er för att göra ett sådant besök hos socialtjänsten för att fastställa att din flickvän är den andra vårdnadshavaren. Det är bara om man inte är gift/registrerad partner som jag har fattat det. Men om ni är osäker kolla upp med MVC vart man ringer för att kolla upp detta.
Skicka en kommentar