Ont. Ont ont ont.

Jag har så vansinnigt jädra ont i huvudet. Det värker och värker och värker och värker, från nacken och upp till skallen och fram mot pannan. Jag vill lägga mig på rygg i ett mörkt och tyst rum och försvinna tills det slutar. Aaaaaj!

Det gjorde ont redan i morse, och hela förmiddagen. Vid halv elva tog jag värktabletter, men tyckte inte att de egentligen hjälpte. Vid tre började jag jobba, och nu får jag gå hem om tjugo minuter. För en halvtimme sedan tror jag tabletterna avtog, för plötsligt gör det djävulusiskt, vidrigt ont. De verkade nog visst - de räckte bara inte riktigt till för att ta bort hela värken.

Min snälla älskade AB kommer med bil och hämtar mig och min cykel - jag tror inte att jag pallar att cykla hem. Jag är så glad att det inte är mitt förra jobb - det var 1,5 timme bort, med tunnelbana och pendeltåg. Det här är i alla fall uthärdligt.

Tack och lov så har jag en snäll och förstående kollega som tar halva mitt pass imorgon, så det blir bara fyra timmar då också, mellan två och sex. På söndag får vi se, mår jag bättre är det nog inga problem med mitt vanliga pass. Mår jag inte bättre är det något allvarligt fel...

Aaaaj!