Förkyld och försenat.

Jag är förkyld, för första gången på riktigt länge. Tror att jag känt mig lite halvkrasslig nån mer gång under graviditeten, men annars har jag varit ovanligt frisk. Från vanliga åkommor, dvs, graviditetssymptomen har ju bidragit alldeles tillräckligt. Men nu är har jag redigt ont i halsen och snorar. Blää.

Och grejen är den att aktiviteter som att gå ut med hunden, eller att cykla fram och tillbaka till skolan, för mig numera är att likna vid ett hårdare träningspass. Med yrsel, blodsmak, kramp och hela köret. Så nu försöker jag fundera ut hur jag ska kunna ta det lugnt och inte anstränga mig alldeles för mycket med virus i kroppen, utan att hunden kissar på mattan.

Jag vill ha min kropp tillbaaaakaaaaaaaa! Nuuuuuuu!

(Eller nja, egentligen vill jag faktiskt väldigt gärna vänta tills knyttet är färdigväxt och kan komma ut utan fara för liv och lem. Men jag är just nu redigt trött på att må som jag mår.)

Vi fick, apropå ingenting, ett ganska komiskt brev igår. Det var från landstinget, och var en kallelse till ett möte med en dietist. Jag erbjöds nämligen det av den första barnmorskan vi träffade, vid inskrivningen i februari. Och då tänkte jag, att tja, jag tycker mig visserligen ha ganska god koll på vad jag äter, men visst, sådär i början av graviditeten kunde det väl absolut vara intressant att få tips om hur jag ska äta den resterande tiden. Sen hörde de aldrig av sig, så det skickades faktiskt två remisser till, både av vår nästa barnmorska och av en läkare jag träffade. (De verkade gilla att skicka remisser - jag antar att det är roligt att sätta andra i arbete.)

Och nu kom kallelsen, till den 30 juni. Förtänksamt nog hade de strukit under med grön överstrykningspenna raden som sade "Om du inte kan komma, var snäll och boka av ditt besök på tel XX XX XX". Mycket insiktsfullt av dem, får man väl säga.

För nej, jag tänker inte belasta mig med att gå på ännu en inbokad tid, och riskera ännu ett ångestfullt besök hos ännu en människa med potential att göra mig illa. Den eventuella vinsten är inte värd risken. Kanske hade det varit det inför graviditeten, i början av den. Men inte nu, med bara två-tre månader kvar. Jag litar på att jag och AB vet tillräckligt mycket om kost och hälsa för att styra upp det här alldeles själva.