Igår fick jag mens, så idag kunde jag ringa till reproduktionscentrum och beställa tid för nästa obehagliga undersökning. Det blev på förmiddagen den sjätte mars, rätt snart alltså. Det är faktiskt bara en till, innan själva inseminationerna börjar. De ska undersöka att det är fri passage för mina ägg, och det gör de genom att spruta in vit vätska i mina äggledare, och köra upp en ultraljudsapparat i mig.
Nej, jag tycker inte om det. Jag tycker det verkar vara en förnedrande, jobbig, smärtsam historia, och jag är lite rädd för den. Jag tycker inte om sjukhus, läkare eller deras apparater.
AB följer med och håller mig i handen, och jag tänker säga att jag inte kan jobba på eftermiddagen. Det blir säkert bra, och jag är tacksam över att det blir gjort, och att vi inte behöver vänta ännu längre. Men jag gillar det inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jobbigt och smärtsamt kan jag hålla med om, men inte är det väl förnedrande? De vill ju bara hjälpa er, och kontrollera att förutsättningarna är de bästa för att ni skall få ert barn.
Nej, kanske inte. Men det känns så. Jag tycker inte om idén att ligga halvnaken med föttern uppåt och bli rotad i. Jag föredrar att själv bestämma exakt vem som skall rota i mig... Men nej, inte vill de mig något ont. De är snälla. Och AB håller mig i handen, det är viktigt.
Skicka en kommentar