Prokrastinering

AB jobbar över, och jag tänker gå och möta henne vid bussen när hon kommer halv åtta. Tills dess är jag ensam här hemma, och lullar mest bara runt. Jag läser lite och zappar mellan kanalerna på tvn. Jag har en hel hög borden omkring mig, allt från småsaker som att bädda sängen, till att jag egentligen borde plugga inför seminarium imorgon, jobba med översättningsprov för att söka nytt jobb, eller åtminstone skriva lite på en historia jag håller på med. Men allt för många borden blir bara överslagshandlingar, och leder mig till datorn och bloggande istället.

Egentligen är det ett under att jag får något gjort någonsin överhuvudtaget, så mycket som jag prokrastinerar och allmänt latar mig. Jag sover mycket, gärna åtta-nio timmar per natt och helst en timme på eftermiddagen också. Jag gillar att se på tv, och märker att det finns vissa eftermiddagsserier som jag ser på så ofta att jag faktiskt lyckas följa med i handlingen... Jag läser rätt mycket böcker, och jag håller så gott som dagligen koll på tre-fyra bloggar på nätet, tre nätcommunitys plus min egen e-mail. När får jag egentligen något gjort?

Men det får jag ju faktiskt. Jag har alltid varit sån här, alltid haft en upplevelse av att vara lite lat och slarvig och ligga lite efter. Samtidigt har jag inte varit arbetslös mer än några veckor i taget, jag har antingen jobbat eller pluggat, och de perioder jag inte har både jobbat och pluggat har jag arrangerat lajv eller åkt på lajv eller gjort lajvtidning eller andra tidskrävande hobbyprojekt. De senaste två åren har jag pluggat heltid och jobbat halvtid, förutom några månader i höstas, och under tre terminer pendlade jag dessutom till båda delarna.

Dessutom har nästan alla mina arbetsgivare gillat mig (alla utom en praohandledare i åttan, och en chef på Securitas, som båda av någon anledning aktivt tyckte illa om mig. Men de var båda idioter.) och jag brukar få bra resultat i skolan. Så jag är inte egentligen någon slacker.

Jag misstänker att jag är bra på att göra precis det som krävs. Jag överjobbar sällan, ofta har jag ganska väl reda på vad som behöver göras, och så gör jag precis det. Min brorsa beskrev sin målsättning i sitt arbete som konsult med en höjdhoppsmetafor, han försöker "utföra uppgiften med darr på ribban". Det är det jag gör också - jag klarar mig, med darr på ribban.

Ofta definierar jag i och för sig "klarar mig" som "klarar mig bättre eller åtminstone lika bra som alla andra" eller "med högsta betyg", men jag försöker ligga så att det är precis vad jag är. Jag jobbar sällan mer än vad jag behöver.

Den inställningen innebär också att jag jobbar mycket bättre mot täta deadlines, än långsiktigt. Om det bara är jag och ett projekt som det är bra om det klart någon gång så småningom, som det är just nu med körkort och provöversättning, då går det rätt dåligt. Det blir inte av förrän ångestnivån är så hög att jag verkligen måste måste måste. När det gäller saker i plugget lämnade jag in senaste hemtentan 14:58, med deadline 15:00, och då hade jag skrivit på den hela dagen - men bara den dagen. Det går lättare om det är en tydlig uppgift och nära till deadline. Är det svåröverblickbart, gör jag ofta ett sämre jobb.

Till exempel så kommer jag innan det är dags att gå och möta AB hinna bädda sängen, torka av i köket och allmänt röja upp här. Och hämta artikeln från nätet som jag måste läsa till seminariet kl 10:15 imorgon. Men jag kommer göra det i sista stund, och vara klar precis när det är dags att gå, ungefär 19:10.

AB gör alltid det obehagliga grejerna först, med tanken att kunna vila ordentligt sen. Jag ser till att få så mycket vila som möjligt först, för sen måste jag ju göra en massa obehagliga grejer, och då kanske jag inte hinner vila. När man jämför de två taktikerna kan man konstatera att AB var nästan färdig doktor när hon var så gammal som jag är nu, medan jag har tre och ett halvt år kvar på min grundutbildning...