En oväntad komplikation av att läsa genusvetenskap är att kursledningen tycker att vi i B-kursen ska gå ihop och "göra något" på kvinnodagen. "Det gjorde de som gick förra året, och det var såååå trevligt!", typ. Håhå jaja.
Vi saknar engagegerade organisatörer i klassen, och jag har då inte orkat bry mig, så nu ska vi träffas idag en halv timme innan lektionen. Undrar vad vi förväntas uppnå med det? De andra pratar om en "utställning", men om inte de har satt ihop något när jag inte tittat har jag ingen aning om hur vi ska kunna få till det på ett par dar. Till på fredag blir det väl, ingen har antytt att vi bör vara i skolan på en lördag.
Och jag känner bara hur oerhört cynisk jag har hunnit bli på tio år. På gymnasiet och åren efter skulle jag ha styrt upp det här för två veckor sedan. Numera känns det inte alls viktigt, snarare lite fånigt. Jag har blivit en sån där tråkig vuxen typ som inte orkar bry sig.
Ja ja, så kan det vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tror inte du blivit cynisk. Det heter självkännedom att veta vad man vill prioritera i livet och inte. Kramar från Katta
Jag tror att du har rätt. Jag har viktigare saker för mig i livet just nu, än att ordna utställningar på kvinnodagen. :-) kramar tillbaka!
Skicka en kommentar