Lördagkväll

AB ligger tandborstad och inbäddad i soffan och tittar på "National Treasure" med Nicholas Cage. Han sitter just nu och gör bort sig, det är ganska roligt. AB-älsklingen är förkyld, ovanligt tyst eftersom det gör ont när hon pratar, och antagligen lite sömnig efter att i medicinskt syfte druckit äppeljuice och konjak. Hon är söt, min fru.

Jag fattade ett väldigt bra beslut idag. Jag stannade hemma på förmiddagen, fast jag hade ett seminarium jag borde ha varit på enligt kursplanen, och skrev. Jag har velat skriva fiktion sen jag var nio, och då och då gjort det också. Men jag har fruktansvärt dåligt självförtroende, och har dessutom väldigt svårt för att komma längre än första sidan, vilket inte leder till några litterära storverk.

Sen i höstas håller jag mig dock fast vid samma historia, vilket bara det är unikt, och jag vet dessutom hur den kommer att sluta, vilket definitivt ökar möjligheten att den nån gång blir klar. Och oavsett om just den här historien är något som någon annan än jag och min fru nånsin skulle vilja läsa så blir jag ju bättre på att skriva av att skriva den, och om inte den blir bra så kanske nästa blir det. Eller nästa efter det. Och så vidare.

Så jag satt hemma och brottades med skrivkrampen och lyckades faktiskt få en sida skriven, och komma på hur jag ska fortsätta med just det här avsnittet av storyn, och det känns väldigt bra båda delarna. Som Kaxiga mamman påpekar i kommentarerna kan man se det som att det finns en mening med allt - och blir jag arbetslös i sommar vet jag i alla fall vad jag kommer hålla på med på dagarna.

Jag ska bli författare när jag blir stor. Men schh! Säg det inte till nån.