Tentaoro och frulängtan

ABs reaktion kom på SMS efter en kvart eller så, med svaret "Oj! Jag fixar! Puss!". Hon är på väg hem med en arbetskamrat nu, får skjuts till en stad i närheten. Jag vet dock inte när i kväll hon kommer, bara att.

Hon verkar inte dela mina tveksamheter kring huruvida jag ska på tentan imorgon eller ej, utan tog för givet att jag åker dit. Så då gör jag väl det. Jag har pluggat lite halvhjärtat, och känner mig rätt kluven.

Å ena sidan känns det som att jag kan det här och borde kunna få godkänt.

Å andra sidan känns det som att det är ett galet stöddigt antagande med tanke på att jag knappt tentapluggat alls (ett par timmar totalt, kanske) och faktiskt inte har någon vettig kursbok... Alls. Och missat majoriteten av föreläsningarna dessutom. (Jag var ju i Portugal, ju.) Som regel inhämtar jag det mesta av det jag lär mig från föreläsningar och gruppdiskussioner, och kursböcker är ett trevligt tillägg. Men nu har jag ju missat det - hur kan jag då tro att jag kommer att klara mig?

Och alla andra har fyra timmar på sig. (Nio till ett blir ju fyra timmar, inte tre som jag skrev i förra inlägget.) Jag har en och en halv.

Men å tredje sidan kör jag typ aldrig på tentor. Jag har kört på en tenta. Någonsin. Och det var min första termin på universitetet, när jag läste engelska. Det har förekommit omtentor, men alltid planerade, när jag varit tvungen att göra något annat på tentadatumet.

Nå. Jag kanske ska öva på att misslyckas. Jag går dit, skriver så mycket jag hinner, märker vad jag inte kan, och gör om tentan nästa gång. Och när mina prestationsdemoner börjar hojta när det visat sig att jag blev underkänd ska jag säga till dem "En och en halv timme. En och en halv timme istället för fyra." Och då kommer de hålla käften.

Tror jag.

I övrigt har jag tråkigt och vill att AB ska komma hem. Typ nu.

Nu, tack.