Efter att hunden väckte oss allihop med vrålskall klockan två inatt, och lillstumpan därefter vägrade somna om förrän tjugo över tre, så är bådas popularitet nere på tidigare onoterad bottennivå. Kärleken finns där nånstans - den är dock för ögonblicket dold av ett tungt täcke irritation och förtrytelse.
AB var dock en hjälte och hängde med stumpan medan hon hade party i en timme, och stannade sedan med henne i vardagsrummet till klockan fem, sovandes på soffan medan Signe sov i spjälsängen. Själv fick jag alltså tillfälle att bre ut mig alldeles ensam i sängen några timmar, vilket var skönt eftersom lillan redan tio på kvällen bestämt sig för att tätt intill mammas kropp var ändå riktiga stället att sova på.
Dessutom vaknade hon klockan sju och vägrade somna om. Skitnatt, helt enkelt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar