Bo i hus?

Det konstiga är ju att vi hade kunnat få en villa för ungefär samma pengar. Det är en lite bisarr känsla, att vi hade kunnat köpa en villa. Om vi hade velat. Men det ville vi inte.

Alltså, vi hade kunnat köpa en liten villa. Långt från stan. Och vi hade haft höga driftkostnader och långa och dyra resor. Plus att vi plötsligt, förutom att plugga och jobba och ta hand om barn och hund och resa till och från vår villa hade varit tvungen att ta hand om den. Klippa gräs och skotta snö och hålla koll så att inget allvarligt går sönder. Laga allt som går sönder själva, eller fixa hantverkare som gör det. Och saker går oundvikligen sönder. Eller behöver bara fixas ändå, som fasadmålning, avloppsrensning, skorstensfejning. Det är mer jobb med villa. Och vi tog två år på oss att spika fast en trasig tröskel i vår nuvarande lägenhet.

Så nej. Ingen villa.

Denna gång.

Förr eller senare kommer vi att köpa hus. Det är jag rätt övertygad om. Vi växte upp i hus, och vi vill bo så. Men i det här läget, när AB jobbar ute vid kusten och jag fortfarande hade (alldeles för många) år kvar på mitt program och Signe är en liten skrutt som struntar i var vi bor - då är det bättre med en lägenhet.

Men det chockar mig lite. Att den ändå är så dyr, vår trea. Att den är så dyr att vi hade haft råd med en villa för samma pengar.