Vi är förföljda av virus. Sen i vintras har Signe blivit sjuk ungefär varannan eller var tredje vecka. Det dröjde ett tag innan vi fattade att det var det som hände, för hon blir inte så väldigt jättesjuk. Hon rosslar lite i andningen och snorar lite, några gånger har hon haft febertoppar, eller bara lite förhöjd temperatur. Hon blir inte hängig eller får hög feber eller några sådana tydliga tecken.
Men.
Hon sover som en kratta. Nätter då hon bara bråkar och vrider sig och vägrar sova ensam men sen ägnar hela natten åt att våldsamt brottas med mamman hon sover med, och om det är mig hon sover med ammar i stort sett hela natten. Då är hon sjuk. Insåg vi så småningom.
Och hon blir förbannad. Förmodligen är hon visst trött och hängig. Men eftersom hon är just hon så märks inte det genom att hon på nåt sätt saktar farten eller vill göra mindre. Hon vill göra lika mycket som vanligt. Hon är lika aktiv som vanligt. Men hon är arg!
Varenda grej som går henne emot, leksaker som fastnar, om hon sätter sig på rumpan, mammor som tar saker ifrån henne, allting bemöts med illvrål. Det är då man märker vilket tålamod hon uppenbarligen ändå har i vanliga fall... Så när hon skrikit argt över någonting en gång i minuten i flera timmar, men ändå i nästa ögonblick glatt kastar sig över nästa lilla projekt - då är hon sjuk.
Och vi blir sjuka. Vi får hennes virus, om inte varje gång så åtminstone varannan, och vi blir inte sådär lite finsjuka. Vi nöjer oss inte med att sova lite dåligt och bli på dåligt humör. Oss drabbar virusen som ett slag i huvudet, med alla Signes symptom och några till extra roliga. I juli hade jag en förkylning som gav mig fruktansvärt ont i halsen i fem dar, så jädra ont att jag inte kunde svälja och knappt prata och bara inte ville vara med längre. Just nu sitter vi båda två med ont i huvudet och allmänt vagt illamående, samtidigt som virusen får ett ordentligt fotfäste i näsan och halsen.
Stress och sömnbrist är bra för virus. Eviga förkylningar, särskilt hos snuttan, är väldigt bra för stress och sömnbrist. Tjosan hejsan.
Ibland hjälper det mig att komma ihåg vad det är som gör att saker och ting är så jädra jobbiga. En unge som inte sovit en hel natt på ett år är en av de sakerna. Att vi blir sjuka ett par gånger varje månader är en annan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag har aldrig varit sjuk så ofta som när barnen var under året. Det var som ett brev på posten - om de blev förkylda, så kom dunderförkylningen till mig dagen efter. Precis som för er, ingen liten mesförkylning, utan stora forsränningen i näsan. Man fick räkna såhär: "Måndag idag, går vi till öppna förskolan så blir barnen sjuka på tisdag och jag på onsdag, rinnsnuva hela torsdag och fredag - nej, då är vi bortbjudna, så vi kan inte gå till öppna förskolan idag."
Men!
När jag slutade amma, kunde jag börja äta Esberitox. Så fort jag kände av allra lilla minsta, så stoppade jag i mig några tabletter. Jag har dem fortfarande spridda i alla möjliga väskor jag kan tänkas ha med mig, så att jag snabbt skall kunna ta en. Och sedan dess har jag inte varit så förkyld att jag inte kunnat jobba. Så håll ut! Det kan bli bättre!
Det låter betryggande att det blir bättre sen! Och jo, vi brukar suckande konstatera att "ja, vi träffade ju folk igår" när Signe blir sjuk. Träffar vi andra får hon virus och så är det med det. Och får hon virus blir vi däckade...
Hej! Blev tipsad om denna blogg av en gemensam vän då hon tyckte det kunde vara bra för mig att läsa en mammablogg där det skrivs om hur det "egentligen är" att vara förälder. Jag måste säga att bloggen är otroligt välskriven, och ja, det är nästan exakt mitt liv Du skriver om *skratt* Igenkänningsfaktorn är hög alltså. Tack för en bra blogg
Vad trevligt! Tack!
Skicka en kommentar