Efter ett fantastiskt fint insomnande själv i egen säng i fredags, vaknade Signe trekvart senare och hade spytt ner hela sängen. Sen gjorde hon om det en halvtimme senare, fast på mig. Fyra dar senare är hon fortfarande hängig och glåmig och får då och då lite feber. Således ingen sömnmedicinering, och tja, vi gör bara vad hon verkar må bäst av. Sjuksnutta! Men AB konstaterade inatt att hon verkade sova bäst i sin egen säng, och jag tror det kan vara så. Den gungar inte tillbaka och flyttar på en och håller på när man kravlar omkring...
Och jag tror samsovandets dagar är över, åtminstone till den dan Signe börjar ligga still när hon sover. Om det nånsin inträffar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar