Usch! Jag var jättetrött när klockan ringde vid åtta, och mådde illa redan när jag åkte hemifrån. Det var ett obligatoriskt seminarium, riktigt dumt att missa, så jag pallrade mig iväg ändå. Tungt tungt var det att cykla dit, inte så konstigt att jag kom lite försent. Sen satt jag närmast dörren coh mådde riktigt illa i en halvtimme, innan jag förhoppningsvis diskret smet ut och sprang till toaletten och kräktes.
Usch usch usch!
Det är bara andra gången jag gjort det, övrigt illamående har bekämpats med fluffiga armband, (ja, det funkar faktiskt), åksjukepiller och massor av vila. Jag tror det definitivt handlar om att det är vilan som fattats de gånger det gått så långt att jag kräkts. Om jag vore heltidsarbetande småbarnsmor just nu skulle jag nog stå på toaletten och hulka oavbrutet.
Nu har jag en oerhört priviligierad tillvaro med relativt lätta studier, få andra plikter och en oerhört stöttande fru, så jag kan faktiskt nästan alltid vila när jag behöver det. Och då klarar jag mig rätt bra - men det bygger på att jag närsomhelst kan deklarera "Oj, nu blev jag trött, jag går och lägger mig lite" och sen kan göra just det. Stiga upp tidigt när klockan ringer för att sitta på föreläsning är en helt annan sak.
Så nu ska jag vila ikapp mig, och ligga i soffan med hunden och mysa framför teven. Så småningom vill jag nog ha lunch - men inte just nu. Definitivt inte just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Då förstår du bättre hur otroligt tacksam jag var när du kom och lekte med Aneira den där gången då jag egentligen skulle gått ut och ätit men mådde för illa. Jag är fortfarande tacksam!
Kul att armbanden fungerar!
Hoppas det går över snart för dig.... Så du kan få njuta av andra besvärliga biverkningar istället...;)
Skicka en kommentar