En av de roligaste kommentarerna jag har fått på den här bloggen dök upp sist i mitt senaste inlägg. Emmas "Blogga mer!". Tack! Det är faktiskt roligt att vara önskad. Jag har tänkt skriva ett tag nu, men inte kommit mig för. Och anledningen till att jag inte kommit mig för är helt underbar, nämligen att AB varit hemma med mig i flera veckor, och jag har varit upptagen med att hänga med min söta, fina fru. Det är inte alls lika lockande att sitta framför datorn när hon är hemma.
Ofta funderar jag på vad jag ska skriva när jag är ensam, och sen sätter jag mig vid tillfälle och skriver det. Så det som saknats under ledigheten har inte varit tillfälle att sätta mig och skriva, jag har kollat mail och pysslat med andra saker ibland, utan de långa ensamma stunderna då jag komponerar blogginlägg i huvudet. En del av dem hamnar i etern, men nu har ingenting komponerats på länge. Och jag är lika glad för det - mer tid för kyssar och samvaro och mindre tid för ensamt grubbel är faktiskt bara bra.
Jag mår lite illa, men jag botar det med Postafen, som är en underbar uppfinning. Man får ta en var tolvte timme, och två gånger per dygn, på klockslaget, blir jag kraftigt illamående. Då tar jag en ny tablett, och en kvart senare mår jag utmärkt. Inget illamående, inte särskilt mycket trötthet. Allt bra.
Idag är jag i vecka 8+4, dvs i nionde veckan, första trimestern. Det närmar sig det magiska strecket efter vecka tolv, då risken för missfall tydligen ska minska dramatiskt. Så lite räknar jag ner - men jag har en bra känsla. I magen och hjärtat och huvudet. Jag tror på det här, och jag tror på det lilla fostret i mig. Nu är tydligen livmodern större än en apelsin, vilket märks på mina byxor, och jag tror att fostret är stort som yttersta tumleden ungefär. Coolt.
En annan bra sak är att AB söker jobb - hittar hon inget nytt snart är vi överrens om att hon ska säga upp sig rakt av, för hennes nuvarande jobb som hon haft i sju år tar kål på henne. Arbetslöshet är dyrt, men sjukskrivning är fan så mycket dyrare. Och även om vi verkligen verkligen skulle behöva åtminstone en säker inkomst när barnet kommer så behöver vi ännu mer två friska, glada föräldrar.
Men förhoppningsvis behöver det inte gå så långt. Ett av jobben hon sökte nu står det praktiskt taget "AB" skrivet på, och det finns andra jobb som hon ska söka längre fram också. Jag tror det löser sig!
Förra året tog jag körkort, kom in på psykologen här i stan, hittade nytt jobb och blev gravid. Det här året tror jag att vi kommer få en underbar bebis, och AB ett nytt roligt jobb. Vi satsar på det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Man ska inte stanna på jobb man inte trivs med, därav att jag kommer att säga bye-bye till mitt när den här terminen är över. Sedan kommer jag att hjälpa Olle med översättningar samtidigt som jag anmäler mig till diverse vikariepooler, och annat spännande.
Jag har mått pest av mitt jobb till och från sedan jag började där, och nu går det inte längre, det går ut över allt omkring mig, och så kan man inte ha det. Trivs man inte ska man byta!
Hoppas det löser sig!
Låter fantastiskt det där med Postafenet. Tänk vad de kommer på.
Själv har jag en krumelur stor som en persika i min mage och har passerat strecket för 13 veckor. Vi kommer svettas tillsammans i sommar, det är jag säker på!
Jag är så glad för er skull!!! Fast det tror jag nog ni vet, både du och AB.
Och vad skönt att höra att AB nu söker nytt jobb, det peppar dessutom mig att göra detsamma.
Åsså ses vi ju den 14:e!
Hej! Har också saknat dig här på din blogg. Det är såå fantastiskt att läsa om andra tjejer som ska ha barn tycker jag. Jag och min flickvän försöker, men än har inget frö bestämt sig för att stanna, men jag hoppas det blir snart. Har precis börjat med IVF efter 2 misslyckade inseminationer.
Kram från mig!
Skicka en kommentar