Liten vardagstragedi

Det står lite dåligt till med Vilde, vår stackars lillkille. I början av förra veckan började hans högra framben spöka, han haltade av och till och blev lite svullen. Det är benet som han bröt i somras, så vi blev såklart skiträdda, och när det inte hade gått över på ett par dar ringde vi djursjukhuset, vars ortoped turligt nog hade tid i torsdags. Jag var i skolan och AB åkte dit med honom. Hon höll mig underrättad via SMS, och det sista löd något i stil med: "Nu åker jag hem, och Vilde ska opereras." Han fick lämnas på sjukhuset under eftermiddagen och bli sövd och skäras i, stackarn, för röntgen hade visat något vi faktiskt hade misstänkt i förväg; ett av stiften som lämnades kvar i hans ben i somras hade börjat röra på sig. Det var orsaken till haltningen som kom av och till, när stiftet rörde sig in och ut ur benet förstås, och svullnaden på insidan av armbågen.

Faktum är att vi blev lite lättade när vi fick reda på vad det var, för vi hade haft hemska fantasier om att vi hade överansträngt honom eller på något annat sätt var skyldiga till hältan. Men det var vi inte - kroppen hade bara bestämt sig för att stöta ut den främmande prylen i benet, och så var det med det.

Så han opererades, och vi fick hem honom rätt sent torsdag kväll. Sen dess har han haltat på det ömkligaste vis, har ett två centimeter ihopsytt sår på insidan av höger armbåge, och ser återigen för jäkla löjlig ut i plasttratten som hindrar honom från att slicka på såret. Det är så trist att se honom sådan igen - han var ju frisk ju! Fick busa med kompisen Grim och vara lös lite ibland och hoppa upp och ner från sängen på eget bevåg. Nu är vi tillbaka på korta kissturer i koppel och absolut inget busande. Vi har till och med tagit bort hans favoritleksaker för att han inte ska busa med dem - sömn och kel och stillsamt bentuggande är hans tillvaro just nu. Trååååkigt, tycker både vi och vovven.

Men det läker ju. Såret ser fint ut, och han har redan börjat stödja litegrann på tassen. Får det bara läka ifred utan komplikationer är han nog tillbaka på banan igen om några veckor.

Lillkillen.

Det är dock rätt jobbigt att vår försäkring har ett maxbelopp per 12 månader på 40 000 som brändes redan i somras. Så denna operation som gick på knappt 5000 fick vi betala ur egen ficka. Inte alls roligt, vi hade behövt de pengarna till annat. Ibland blir det inte som man vill, helt enkelt. Det är i alla fall skönt att vi rent faktiskt har pengarna och kan betala - även om det svider i plånboken. Aldrig mer djur utan ekonomiska marginaler! Jag har gjort det förut, och det är inte roligt.