Äntligen en ledig helg! Vi är alldeles för bra på att boka upp våra helger med roliga saker, utan att tänka på att det här med att faktiskt bara vara hemma med varandra är väldigt värdefullt och borde göras oftare. Vi spelade rollspel i lördags, men hade ändå en ledig skön förmiddag, och söndagen var bara för oss själva. Otroligt välbehövligt, även om det också väcker en aning oro vid tanken på att det nu dröjer en stund igen till nästa gång. Jag jobbar nästa helg, och sen är det saker på gång typ alla helger utom en i mars.
I dag börjar också nästa kurs, som verkar rätt mastig. Jag och AB tittade igenom föreläsninganvisningarna för idag, och skrattade rätt bra åt dem, eftersom föreläsaren noggrant skrivit ut alla sina meriter och titlar på första bladet i Powerpoint-presentationen. Hans namn stod med på varje sida i fortsättningen, vilket också var rätt unikt. Egomaniac? Jag blev också vettskrämd när jag såg schemat, för det såg ut som om vi hade obligatorisk heldagsundervisning i tio veckor framåt. Vad sjutton skulle vi göra med Vilde i så fall? Men det visade sig att jag läste slarvigt. Det är mycket obligatoriskt, men bara halvdagar i halvklass, därav förvirringen. Så idag börjar vi på eftermiddagen, sen är det förmiddagsplugg för mig resten av tiden.
Det var någon vecka i slutet av mars som såg lite värre ut, men det är långt tills dess....
Jag mår fortfarande väldigt konstigt, av och till. Jag har skitsvårt att somna och drömmer väldigt mysko mardrömmar, och får då och då en slags panikattacker. Brandlarmet tjuter för fullt. Men vad sjutton, det får väl gå det här också. Det går nog över, så småningnom.
Hormonjävlar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
På min blogg börjar ditt senaste inlägg så här:
"Ni som läser bloggen - ser ni inlägg direkt på förstasidan? Plötsligt har de försvunnit för mig. De finns i listan till höger, så jag kan trycka på inlägg ... " Men när jag kommer till din blogg finns inte detta. Konstigt?
/Fertilitetsturist
*skratt* Det är för att så fort jag hade skrivit det inlägget såg allt ok ut för mig. Då verkade inlägget lite överflödigt, och jag skrev ett annat istället. Så gick det till. :-)
Aha, jag förstår! Och nu är det ditt aktuella inlägg som syns i min bloggroll också :-)
Mardrömmar är tydligen kroppens/själens sätt att hantera en massa skit under graviditeten. Inte roligt, men tydligen nödvändigt. Det säger de ju iofs om allt som är kanonjobbigt, men i just detta fall tror jag faktiskt på det. Drömmar är bra, även när de är hemska.
Själv drömde jag en av de värsta mardrömmarna någonsin i mitten av juli samma år jag fick Trollet - glömmer det aldrig! Jag drömde att de ringde från adoptionsorganisationen och sade att jag nu visat att jag kunde ta hand om ett barn, så nu skulle jag få mitt riktiga - Trollet skulle vidare till en tullarfamilj(!) i Tanzania. Den skräck jag upplevde när jag drömde att jag stod på flygplatsen och skulle skicka mitt barn över en halv värld var så vidrig att jag mår illa än. Men då förstod jag att Trollet verkligen var MIN, och ända in i själ, hjärta, minsta molekyl var jag hennes för alltid. Så drömmen var säkert nyttig... Men hemsk var den!
Tack för alla tipsen! Jag och A har faktiskt provat att läsa högt för varandra i perioder. Och det är så himmelens bra. Vi måste bara hitta en bra bok att ta upp den traditionen med igen.
Låter som du har ett riktigt hormonkrig i dig. Men det verkar som du är medveten om att det är just det. Jag hoppas du snart känner dig mer stabil och att de hemska drömmarna ska försvinna.
Kram på dig!
Skicka en kommentar