Jag gick hem från en föreläsning efter två timmar idag. Det har jag gjort varje föreläsning i stort sett sen jag blev gravid. De flesta föreläsningarna är tre timmar, och antingen kommer jag en timme senare, eller går efter de första två. Jag orkar helt enkelt inte, eller tror i alla fall inte att jag orkar.
Det är svårt för mig, det här. Svårt att veta om jag gör kloka val och tar hand om mig själv, eller om jag bara är rädd och feg och oroar mig i onödan. Det är klart att jag hade kunnat sitta kvar på föreläsningen. Den var dessutom intressant, och jag hade gärna stannat.
Men att inte stanna hela tiden är ett av mina knep för att orka med dagarna utan att kräkas. Det är mest det jag är orolig för. Om jag blir för trött mår jag illa, om jag mår för illa kräks jag. Och det vill jag inte. Så jag försöker undvika att ha för många saker inbokade och för mycket jag måste göra. Det är en annan sak med saker jag väljer att göra allteftersom - det är de inbokade grejerna som oroar mig.
Jag ska på egenterapin idag klockan fem. Jag ville hinna äta lunch i lugn och ro och var hungrig redan vid halv tolv. Om jag gick vid tolvrasten skulle jag få komma hem och äta lunch och ha ganska gott om tid innan jag måste iväg igen. Att komma hem vid halv två och försöka fixa lunch då är inte alls samma sak. Så jag gick.
Gjorde jag rätt eller fel? Är jag klok eller lat? Jag vet inte.
Jag har fått smita ut från en föreläsning för att springa till toaletten och kräkas. Förra veckan skulle jag och AB iväg och handla, och innan jag satte mig i bilen kräktes jag mot ett staket på vår gård. Jag hann inte gå in, utan stod direkt på gatan, medan AB höll om mig och sade att allt skulle bli bra och såg till att min halsduk inte kom ivägen. I lördags var jag tärna på bästa vännen Ks fina bröllop, och efter en hel lång dag med massor att göra blev jag fruktansvärt illamående och min mage vände sig ut och in innan jag kunde somna. Jag tycker inte om att kräkas. Det är pinsamt, jobbigt, plågsamt och får mig att börja gråta. Så kanske gör jag ändå rätt när jag gör vad jag kan för att undvika det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tycker du gör helt rätt. Tänk på att det här är sista gången i livet som du kan handla helt egoistiskt. Snart finns en ny människa att vaka över.
Att handla utifrån vad som känns bäst och som man tror är bäst för sig själv tror jag aldrig är fel.
Om det är jobbigt för dig att kräkas (jag vet att den meningen ser sjuk ut men jag tycker inte att det är så jättejobbigt) så tycker jag absolut att du gör rätt i att försöka låta bli även om det innebär att dra ner på tempot.
Sluta genast ha dåligt samvete och grubbla inte mer på det!
*stor kram*
Skicka en kommentar