Äh, lägg ägg!

Hela den här veckan har jag känt mig hängig och konstig, omotiverad och less. Det var inte förrän i morse jag kopplade ihop det med att jag fortfarande kollar efter ägglossning varje morgon. Det är inte så konstigt att jag är less - större delen av min energi går åt de 40 sekunder på morgonen som jag ägnar åt att den lilla ClearBlue-manicken ska blinka klart och tala om för mig huruvida jag har LH-stegring just denna dag eller ej. Än så länge har den visat att det har jag inte alls det (nä-nä-nä-nä-nääää-nää säger den åt mig), och varje gång blir jag lite besviken. Sen börjar dagen utan större åthävor - men varje gång jag väntar de där 40 sekunderna så är det 40 sekunder som innebär att jag kanske kommer att bli gravid imorgon. Det är rätt uttröttande.

Jag kom på att det var det som var problemet när jag inte hade ägglossning idag heller, och nu ställs inför risken att det är imorgon. Lördag. Den enda veckodagen som jag inte vill ha ägglossning på, eftersom det skulle innebära att vi måste vänta en månad till. Och också, ironiskt nog, den dag som det är störst chans att jag har ägglossning denna cykel. Jag hade hoppats så mycket de här dagarna, särskilt igår och idag, att den lilla manicken skulle blinka rätt symbol och att risken för att behöva vänta en hel månad till därmed skulle elimineras. Men så blev det inte, och nu finns det en ganska stor sannolikhet att det här kommer att bli en riktigt riktigt usel helg.

Allt beroende på den lilla blinkande displayen och vad den visar imorgon.

Det är detta som har tagit min energi, som gör att jag går och lägger mig vid fyra på eftermiddagen med värkande huvud och sover till sex, som får mig att vakna mitt i natten efter konstiga mardrömmar, och som får både körkort och snart väntande tenta att verka rätt ointressanta och jobbiga. Detta väntande.

Så vad kul jag kommer att ha om jag faktiskt nån gång blir inseminerad, och ska gå och vänta i två veckor innan jag vet om det tog...