Lillvalpis...

... är faktiskt ingen lillvalpis längre. Han lyfter på benet när han kissar, och har växt ur alla sina kläder. Stora pojken... När jag går till skolan får han stanna ensam hemma, och det verkar gå bra.

Jag funderade lite på vad jag menar med bra i det avseendet, och kom fram till att det är handlar om tre saker. Han ska inte störa någon, inte förstöra något, och inte själv bli helt förstörd eller stressad.

Det första försöker vi kontrollera genom att sätta upp en lapp på ytterdörren där vi uppmanar grannar som blir störda att höra av sig till oss, på telefon eller med en lapp i brevlådan. Än så länge har inga grannar hört av sig, så då stör han ingen. Vi vet ju inte om han låter, men han är tyst när jag går och tyst när jag kommer tillbaka och ingen klagar, så det är godkänt.

Det andra är om han förstör något, och det gör han inte. Förmodligen gör han väldigt lite, jag tror han sitter på hallmattan och väntar. Innan jag går lägger jag ut godis åt honom, de sista dagarna har det varit dansk salami, vilket han uppenbarligen älskar. Jag blir glad om han har ätit upp det när jag kommer tillbaka, för då har han i alla fall gjort något trevligt och avstressande, och de senaste dagarna har varenda korvsmula varit borta. Men förstör något gör han absolut inte.

Det sista med stressen är ju lite svårare att mäta, men jag utgår från hur rädd han blir när jag går, hur upphetsad han är när jag kommer tillbaka, och hur lång tid det tar för honom att slappna av efteråt, samt hur trött han verkar när han slappnat av. Numera struntar han i att jag går - så fort han får tillåtelse kastar han sig mot korven, och jag ser bara svansen av honom när jag stänger dörren. När jag kommer tillbaka är han jätteglad och hoppar och studsar, men han är tyst och verkar inte olycklig. Sen går vi ut en sväng, och då fokuserar han om och kissar och nosar och tittar på saker utan att verka stressad eller stirrig. Ofta vill han ha uppmärksamhet och kel när vi kommer tillbaka, och sen sover han som en stock efter en stund.

Så det verkar jobbigt för honom att vara ensam, förmodligen vilar han ingenting utan vaktar och väntar. Det innebär att han nog skulle tycka att det vore väldigt jobbigt att vara ensam i många timmar - som mest är han ensam i tre timmar, som idag till exempel, och det känns lite för länge för att jag ska känna mig nöjd med det. De vanliga två timmarna känns mycket bättre, och en halvtimme eller så tror jag inte gör något särskilt. Kort sagt, det verkar som att han tycker att det är jobbigt att vara ensam, men inte traumatiskt eller djupt stressande.

Så det verkar som om jag kan fortsätta plugga... :-)