Äggligt

Jag får ingen ägglossning. Jag har testat i tio dagar nu, och egentligen gick väl den rimliga tiden ut för någon dag sedan. Visst, det är möjligt att jag denna gång har en 34 dagar lång cykel (har haft det någon gång förut), och det är väl tänkbart att det denna gång är bara 10 dagar mellan ägglossningen och nästa mens. Möjligt. Men inte särskilt troligt.

Antingen har jag helt enkelt gjort fel i mitt mätande. Det har varit strul ett par gånger, med att jag inte haft någon sticka tillgänglig direkt när jag vaknat på morgonen, men jag har löst det så att det inte borde ha påverkat. Trodde jag. Jag var kanske inte så smart som jag trodde.

Eller så hade jag ingen ägglossning denna cykel. AB har flera gånger hävdat att hon vet att det kan bli så, och hon upprepar det som om det vore en trösterik tanke. Det är ju ingen trösterik tanke. Det är bara förjävligt.

Jag är inte vän med min kropp just nu. Eller världen, eller någonting.

I början av mätandet lyckades jag hålla det på en mindre jobbig nivå än förra gången, jag bara mätte och tänkte "nehej, inte idag". Förra lördagen ökade förstås spänningen något, men inte så att det blev jobbigt. Men sen har dagarna gått. Den fullständigt ärliga känslan av att det faktiskt inte var läskigt ersattes successivt av ett inre krav på att jag inte fick erkänna att det började bli förbannat jobbigt. Jag har stängt av mer och mer, tills jag liksom gått igenom dagarna och livet som en dissocierad zombie, utan kontakt med vare sig mig själv eller någon annan.

Nu är en bubblan bruten sen nån dag eller så, men istället är jag ledsen och orolig. Och besviken.

Jag fattar inte riktigt vad det är som händer.