Kvällspyssel

Min lilla hund ligger utslagen på sängen, förbi av trötthet. Vi kom innanför dörren för en halvtimme sen, och han slocknade efter en kort stunds lek med sitt gosedjur, först på mattan bredvid mig, och sen i djup sömn på sängen i det nersläckta sovrummet. Trött pojke.

Vi har varit borta större delen av dan, på besök hos kompisen I. Jag har sytt en rolig liten hatt jag ska ha på fest, och Vilde ha fått stå ut med att vara i en lägenhet där det också bor två katter. Mycket att hålla reda på, tyckte Vilde, och har knappt sovit på hela dan. Vilat lite av och till, men kattrackarna kunde ju sticka fram nosen när som helst, så det var bäst att hålla koll.

Vi stängde av lite med galler för köksdörren, så att katterna fick resten av lägenheten att husera i och Vilde fick vara med oss, men med utsikt över resten. Det var bra, han och katterna behöver vänja sig vid varandra lite. De verkar tycka att han är ett hemskt monster, och hans jaktinstinkt går i gång på högvarv när han ser dem, så än så länge undviker vi närkontakt. Då är det ganska bra att Vilde är lite begränsas i var han kan ta vägen, och all eventuellt kontakt sker på katternas villkor. De var framme och tittade lite på det där högljudda åbäket som stod och skällde på dem, det är mer än de har gjort förut. Och Vilde verkade tagga ner efter några timmar - det hände ju inget roligt med kattstackarna, så han spände av litegrann. Men vi har en bit kvar att jobba med innan de sover fredligt i samma korg, om man säger som så...

Min hatt blev fin, men nu är jag trött. Det är jobbigt att hantverka. AB är på älgjakt, jag åker efter henne imorgon, men först måste jag klara av lite jobbiga föreläsningar på förmiddagen. Det är skönt att ha Vildeliten här som sällskap - så slipper jag sova ensam.

Även om sängen ändå kommer att vara rysligt tom. Jag brukar sova på ABs sida av sängen när hon är borta, för att det inte ska kännas lika ödsligt.