Allt bra här, allt dåligt, allt som vanligt. Signe är underbar, skitjobbig och jättefin. AB är världens bästa fru och mamma, som tappar humöret och som jag grälar med två gånger om dan. Jag är fantastisk och hopplös och välmenande och argsint i en enda röra. Hunden skäller så att vi blir galna, och lockar Signe till skratt. Fast jag fick henne också att skratta idag, med pruttljud på magen.
På tisdag är det tenta, och det enda som ger mig förtröstan inför den är minnet från när jag oroade mig för att inte klara studierna när vi har Signe, och ifall jag skulle bli tvungen att lägga mer än fem terminer på att bli klar. AB sade "Det kommer du inte behöva. Det ska jag hjälpa dig med." och då vet jag att det är så. Det kommer att lösa sig. Jag har för övrigt läst boken och gått på föreläsningarna, så tentan klarar sig säkert. Signe är fantastiskt bra mot prokrastinering. Men kanske inte för koncentrationen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar