Profetia

Saker jag tror om förlossning och bebis:

1) Jag tror att det är en pojke.
Jag har inget egentligt skäl att tro det, men AB tror samma sak. Det känns som en pojke.

2) Jag tror att förlossningen kommer att sätta igång innan eller precis runt den 22/8, och jag tror inte att jag kommer behöva gå och vänta länge efter beräknat datum.
Det kan iofs vara önsketänkande, men det känns så. Där spelar det väl också lite in att vårt första datum var 18/8, och det blev flyttat efter rutinultraljudet i vecka 20. Jag är inte alls övertygad om att det verkligen verkligen är sant att alla foster växer exakt lika de första 20 veckorna, inte minst eftersom mätningen är ett medelvärde av tre olika mätningar, som gav tre olika resultat. Eftersom vi inseminerade och vet exakt när det hela skedde, tror jag nästan mer på vårt första datum. Och tja, det känns helt enkelt inte som att det kommer ta lång tid. Den 15 eller nåt vore bra... :-)
(Jag har i och med det ingen som helst mental förberedelse på en förlossning som sätter igång i vecka 42, och kommer vara ett vrak om det blir så. Men så är det.)

3) Jag tror att förlossningen kommer att gå bra.
Jag har lite större mental beredskap för igångsättning, sugklocka eller kejsarsnitt än vad jag har för att gå över tiden, men nånstans är jag ändå övertygad om att det inte kommer att bli så. Det är okej om det blir så, och jag kommer inte gräma mig (även om jag nog blir lite besviken), men jag tror inte att det kommer hända. Jag tror att vi kommer ha en lång latensfas, komma in relativt sent på förlossningen, att jag kommer föda med en massa lustgas men utan sprutor, och att barnet kommer födas fram utan mekaniska hjälpmedel. Så tror jag.

Och när vår lilla dotter sedan förlöses med kejsarsnitt i vecka 41+6 kommer jag inte alls känna mig dum som skrev det här, utan bara konstatera att nej, det är ju så. Man kan aldrig veta.

Men man kan tro och hoppas, och det gör jag.