AB rockade inskolningen. När hon kom hem vid halv fyra hade Signe sovit på vilan, och ätit mellis också. Dessutom hade faktiskt personalen intresserat sig för Signe mer personligt, och AB hade kunnat gå på toa alldeles ensam. Det blir nog bra det här!
Det är ju möjligt att det bara är jag som är lite otålig... Vilket är fånigt, för vi har nog mer tid på oss än de flesta inskolningsföräldrar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Enligt våra pedagoger så brukar de göra så att barnen får söka upp dem. Det är föräldrarna som har huvudansvaret för barnen men allteftersom tiden går flätas barn och pedagoger tillsammans och detta skall då mynna ut i att barnet känner sig trygg med pedagogerna. Så, det kan ju vara medvetet som de inte "intresserat" sig för Signe.
Själva meningen med inskolningen är ju att de skall tränas i att känna sig trygga i den nya miljön. Detta måste ske i barnets egen takt.
Jag saknar en särskild människa som Signe kan knyta an till. Jag är rädd att hon i slutänden inte ska ha hittat någon att gå till om hon behöver, och att den där "hopflätningen" är för abstrakt och allmän för att vara till någon nytta när jag inte är där. Det är typ så jag oroar mig. Men det blir säkert bra, det verkar redan ha börjat gå åt rätt håll.
Oftast så väljer barnet själva en speciell anknytningsperson. Detta kan ta olika lång tid för olika barn. Signe kommer säkerligen hitta sin i sinom tid.
Skönt att det går åt rätt håll.
Skicka en kommentar