"Inskolning utan gråt"-metoden

Idag, alltså dag nio av inskolning med heldagar, så lossnade det för Signe. Nu är det okej, nu kan jag lämna. Det är liksom det här läget jag har väntat på. Idag var jag borta ca 40 min på förmiddagen. Signe pep till när jag gick, men tystnade så fort jag var utom synhåll, och när jag kom tillbaka blev hon lite glad när hon fick syn på mig, och kom fram till mig, men i sakta mak liksom. Först lekte hon två sekunder till med det hon höll på med, och sen hade hon tid att hälsa ordentligt... Ingen panik, ingen ångest, inte ens lite oro. Glad att se mig, såklart, men ingen känsla av att jag räddade henne från något. Så skönt!

Jag tänkte redan från början att jag inte ville att Signe skulle behöva vara ledsen eller gråta vid inskolningen, vilket de andra barnen har gjort rätt mycket. De senaste dagarna har jag tänkt mycket på vad jag menar med "utan gråt", och jag menar så här:

1) När jag går vill jag kunna vara borta tills Signe slutat gråta och vara ledsen, för att det inte ska bli alldeles fel inlärning.
2) Jag vill inte att hon ska gråta mer än max nån minut, helst inte mer än 30 sekunder, och
3) jag vill inte att hon ska vara särskilt stressad eller bli väldigt ängslig under tiden jag är borta.

För att de kraven ska kunna uppfyllas samtidigt måste hon vara någorlunda trygg där hon är, och innan hon är det vill jag inte lämna henne alls, får då blir det bara fel.

Alltså har jag suttit i åtta dagar som mesigaste inskolningsmamman på hela förskolan (totalt 140 barn...) medan de andra mammorna och papporna har lämnat sina telningar längre och längre stunder för varje dag. Och jag har bara suttit där i lekrummet med min pekmobil och funnits på plats för Signe. Det har förekommit ett visst grupptryck från de andra föräldrarna kan man säga... Och en massa försäkringar från förskolepersonal om att det är bara att lämna, jag ska inte vara ängslig, det kommer gå så bra så bra. Alla barn gråter lite, det går över. Osv osv.

Men jag har inte varit ängslig. Jag har haft en plan! :-)

Det känns så skönt att det blev som jag trodde, att jag hade rätt. Att min strategi funkade för mig och Signe. Imorgon är hon ledig, men på måndag tror jag att jag kommer kunna vara borta en mycket längre stund, och det kommer förmodligen gå ganska gråt- och ångestfritt. Det är i alla fall vad jag tror kommer hända - och jag har ju haft rätt hittills. Skynda långsamt är bra grejer!